Respekt, omtanke och – sjukförsäkringen

      Jag har precis kommit hem från ett möte med socialförsäkringsminister  Christina Husmark-Persson.

Vi har haft tillfälle att sitta ned och diskutera den nya sjukförsäkringen. En viktigt del i regeringens arbete att ge hjälp och stöd åt människor för att hitta tillbaka till arbetslivet. För jag törs nog säga att det enda man vill som långtidssjukskriven är att bli frisk. Och att få komma tillbaka till gemenskapen i arbetslivet eller studierna och få en möjlighet att försörja sig själv och delta i samhällslivet.

Den ”gamla” sjukförsäkringen parkerade människor i förtidspension, utan att ge en schysst chans till rehabilitering. I oktober 2006 var över en halv miljon människor beroende av sjuk- och aktivitetsersättningen och 140 personer om dagen förtidspensionerades.

Nu har regeringen infört aktiv rehabilitering, med fasta tidpunkter och avstämningar – detta för att ingen ska bli lämnad åt sitt öde. Ingen ska behöva fastna i långa sjukskrivningar utan hjälp. Men självklart ska den som inte har möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet pga sin sjukdom eller skada fortfarande ha möjlighet till förtidspension.

Det handlar om respekt för den enskilda individen och omtanke om dem som är sjuka. Att erbjuda en väg tillbaka till arbete och gemenskap är att visa respekt. Att se till varje individs arbetsförmåga och ta tillvara det friska är att visa omtanke. Alla förtjänar att få delta i arbetslivet utifrån sin egen förmåga – den må vara stor eller liten.

Därför får nu alla med förtidspension/sjukersättning möjligheten att gå tillbaka till ett jobb, idellt arbete eller studier utan att förlora rätten till ersättning. Och arbetsgivare som anställer en förtidspensionär behöver inte betala sjuklön. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska alltid känna trygghet och veta att man har ett skydd i och med sjukförsäkringen. Den som kan och orkar ska veta att man har rätt till en aktiv rehabilitering och stöd att komma tillbaka till arbetslivet.

Den nya rehabiliteringskedjan ställer krav på Försäkringskassan och arbetsförmedlingen att göra uppföljningar, att bidra till att den som behöver får rehabilitering, att hela tiden utvärdera – aldrig lämna någon i sticket. Att hela tiden se till den enskilda individens bästa. Att se till individen, att ta vara på hennes/hans förmåga det är att visa respekt om omtanke. Att parkera någon i förtidspensionens svarta hål, utan att se till vad han/hon kan och vill, det är inte omtanke – det är bekvämlighet av makthavare.