på påsken och våren

Så här i påskatider stöter man rätt vad det är på en massa käringar. Ja, alltså såna som gått och blivit kära – kär-ingar. Det är så lätt hänt när vårkänslorna tar överhanden. Det pussas i påsk lite här och var och man undrar över om några påskharar i själva verket är kaniner… Att döma av alla äggformade, vackra kvinnor på sta’n. Och nu menar jag inte dem som ätit för mycket påskgodis, utan dem som har egna små ”påskalamm” att vänta framåt försommaren!

Och som vanligt slänger vi av oss kläderna (ja, inte alla) alldeles för tidigt, vid minsta skymt av vårsolen. Och får naturligtvis betala med den sedvanliga vårförkylningen. Och i det sammanhanget varar våren väldigt länge… Ungefär tills sommarförkylningarna tar över. Ni vet, de där man får för att man absolut måste hoppa i havet så fort isen gått.

Utmed varje vägg syns en rad människor med näsorna mot solen. Varje chans ska tas tillvara. De av oss med anlag för fräknar blir vackert prickiga och behöver inte måla oss inför påskparaden. Knallröda kinder får man också på köpet. Och lätt frostnupna öron som står vackert ljusröda mot sjaletterna.

I skolan har barnen läst om påskfirandet. Dottern kom därför hem och berättade att vi firar påsk för att ”Jesus blev diskvalificerad.” ???? Jag undrar fortfarande…. Diskvalificerad från vad? Hade det inte räckt med matchstraff? Vad hände med gult kort? Aha – det är därför gult är påskens färg! Eller…?

Grannens vanligtvis frigående höns har inte längre frigång. De är för närvarande dömda till tidsbegränsad vistelse i hönshuset, pga frigående rävar och hökar. I rena långtråkigheten tycks de dock värpa äggstra många ägg. Vilket tacksam tas emot till påsklunchen!

En och annan frigående jöns kan dock siktas. Även detta kan nog skyllas på vårkänslorna..

Av anslaget på vår kommunikationscentral (= planket nere vid vägen) framgår att vid årets påskande är föräldrar och motorfordon välkomna. Bor man på landet är det några meter mellan grannarna som ska utsättas för påskandet. Barnen kroknar snabbare än föräldrarna och alltid är det någon som blir besviken om inte barnabenen orkar ända fram till just deras dörr.

Av hänsyn till vänner som arbetar med trafiksäkerhetsfrågor visas här inga bilder av hur transporterna sker… Men vanligt förekommande transportmedel är fyrhjuling och traktor, något som det finns gott om här i krokarna. Och gissa om barnen älskar det!

Mina tankar på att promenera runt byn, med stegräknaren fastsatt i bältet togs inte väl emot. Alltså kommer jag att även i år ha valuta av påskmaten och –godiset under ytterligare några månader framöver. Jag hävdar envist teorin att det handlar om att när man blir äldre samlar man på sig så mycket vishet att den helt enkelt kräver större utrymme…

GLAD PÅSK!