på att Annikorna har makten

Oj, hoppsan! Hittade ett utkast som skulle varit publicerat för länge sen! Glömde visst trycka på knappen.. Ni får hålla tillgodo med det lätt försenat.

Läser i dag på svt.se att ”Det är Annikorna som har makten” http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-ar-annikorna-som-har-makten_4497439.svd.

Bakom denna, för mig så trevliga rubrik, ligger dock ett stort allvar. Nämligen det faktum att kvinnors makt/ställning även i det demokratiska Sverige underskattas. Och att man tror att kvinnor behöver hjälpas på olika konstruerade sätt. Jag tänker då närmast på kvotering. Kvotering bli sällan bra. Se hur det gick när man kvoterade in till veterinärlinjen utifrån kön. Tjejer som tokpluggat i åratal för att få utbilda sig till sitt drömyrke fick stå tillbaka för killar med sämre betyg, eftersom killarna var underrepresenterade.

Men att ens tanken på kvotering dyker upp i så många sammahang är ett tecken på att något inte står helt rätt till. Det berömda ”glastaket” tycks fortfarande finnas kvar på alltför många håll. Och varför ser det ut så?

Inom politiken, där vi ju nomineras till olika uppdrag, finns ett enkelt svar: Valberedningarna. Det finns oräkneliga forskningsrapporter som visar att män väljer män, kvinnor väljer både kvinnor och män. Har vi alltså enkönade valberedningar är risken att vi också får enfaldiga, förlåt, enkönade indirekt valda församlingar.

Men svaret ligger också i hur underlaget ser ut. Om ett kön är starkt underrepresenterat i ett parti ligger det naturligtvis i sakens natur att samma kön också blir underrepresenterat också i val. Och ett parti som upplevs representera bara halva befolkningen lockar naturligtvis inte till sig den halvan som redan är underrepresenterad. och så rullar spiralen på.

Vad gäller företagsvärlden är det ju direkt korkat att inte se till den kompetens som både finns hos enskilda individer och den kompetens som uppstår när individer med olikheter samlas. Exakt samma gäller för politiken. Om man alltid umgås med personer som är likadan som en själv utvecklas man inte speciellt mycket. Ett parti som består av likadana personer utvecklas självklart inte heller speciellt mycket. Det är i mångfalden utvecklingen bor. Ska politiken utvecklas måste enskilda individers olikheter och kompetenser tas tillvara. Här behövs män, kvinnor, ”infödingar” och nytillkomna, gamla och unga.

Och det artikeln slår fast är att kvinnor har inflytande och makt. Det uppmärksammas dock inte. Och varför det är så, det är en fråga för ett helt eget inlägg!