..på barn och psykisk (o)hälsa

SBU (Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering) rapporterar i dag om metoder för att förebygga psykisk ohälsa hos barn.

I Sverige används i dag 100-talet metoder för att förebygga psykisk ohälsa hos barn. Många av dessa metoder riktar sig till barn med utagerande beteende (det är som vanligt de som är lättast att upptäcka). Inte en av dessa metoder har utvärderats på ett vetenskapligt korrekt sätt i Sverige! För sju av dem finns ett visst vetenskapligt stöd från undersökningar i andra länder.

Skrämmande! Vad gör vi egentligen mot våra barn? Och framför allt – varför har man inte tagit reda på om det funkar??

Det finns vissa studier som tyder på att en del metoder är direkt kontraproduktiva. Och det behöver man ju faktiskt inte vara professor för att förstå att om man tjoffar ihop ett helt gäng med starkt utagerande barn i en grupp blir knappast problemen mindre…

Ett exempel på funktionshinder som kan, men inte måste leda till psykisk ohälsa:

Undersökningar pekar på att någonstans runt 5-7% av alla barn har någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder av varierande grad. Givna rätt förutsättningar i skolan (pedagogik, förståelse, kunskap hos lärare och annan personal) kan många av dessa barn klara sig alldeles utmärkt. Många säger att NP egentligen inte är ett funktionshinder, bara ett anat sätt att fungera. Tillåter vi de här barnen att fungera på sitt sätt undviker vi alltså funktionshindret till mycket stor del.

Baksidan av myntet är att alltför många barn inte möts av denna förståelse, kompetens, kunskap – och får heller inte behandling – många gånger inte ens en diagnos. Sannolikheten att de ska drabbas av psykisk ohälsa vågar jag nog påstå är närmre 100%. De känner att de inte fungerar som andra, men får varken svar på varför eller hjälp att hantera sin vardag. Väldigt många av dem återfinner vi många år senare på landets fängelser. Detta har vi inte råd med! Framför allt har vi inte rätt att beröva de här barnen både deras barndom och framtid.

Dags att göra en rejäl satsning på barns och ungas psykiska hälsa! Och att utvärdera de metoder som används i dag. Att det i dag inte finns vetenskapliga bevis för att de fungerar betyder inte per automatik att de inte fungerar. Bara att ingen kollat om de verkligen gör det. Ett exempel är Tomatis-metoden som använts på Strömstad Sjukhus. Fungerar den eller ej? Dags att få fram konkreta svar!

Det skrivs spaltmeter om patientsäkerhet när det gäller hygien på sjukhus, mediciner, kirurgiska ingrepp mm. Och det är bra! Det är absolut nödvändigt. Men vi måste också rikta strålkastaren på patientsäkerheten när det gäller patienter med psykiska sjukdomar/ohälsa.