på att vård inte ges på lika villkor i Sverige i dag

Läser i dag i SvD att ”För att få bra vård i Sverige gäller det att bo på rätt ort”.

Det kommer knappast som någon nyhet – vare sig för mig eller andra sjukvårdsintresserade. För ett par år sedan deltog jag i en arbetsgrupp, ledd av Filippa Reinfeldt, som utredde kvaliteten i vården i Sverige. Vår arbetsgrupp kom fram till både uppmuntrande och nedslående resultat – Sverige har i mångt och mycket en god sjukvård.

Tyvärr är den inte lika bra i hela landet. Det gäller tex inom vilken tid man får vård och vilka mediciner som skrivs ut. Det handlar om möjligheten att välja vårdgivare – och att välja bort den man inte är nöjd med. Det handlar om hur man utreder och åtgärdar vårdskador. Och inte minst handlar det om vilken vård människor i livets slutskede erbjuds. Något som artikeln i SvD också tar fasta på.

Vi träffade företrädare för patient- och anhörigorganisationer och enskilda patienter. Många kunde berätta om hur de tvingats vänta, först på utredning, därefter på behandling. Andra om hur de nekats en effektivare men dyrare medicin. Cancerpatienter berättade om hur de fått uppföljning i ett landsiting, men efter att ha flyttat till ett annat landsting plötsligt betraktas som friska, eftersom det nya landstinget hade ”snålare” gränser för uppföljning av cancer. Människor med sällsynta sjukdomar berättade om hur de upplevde sina komtakter med sjukvården som en ständig kamp för att bli tagna på allvar och få fullstöndiga utredningar. Åter andra berättade hur deras anhöriga blivit bemötta med största respekt när de drabbats av en obotlig sjukdom. Hur de fått den smärtlidring det beehövt, enskildhet när de önskat, sällskap när de orkat. Personer med svårartade sjukdomar berättade hur de fått nya, effektiva mediciner och mer eller mindre återfått livet pga dessa.  Så olika kan det se ut.

Mycket är bra i sjukvården i Sverige – men inte så bra att det inte kan göras bättre!

Jag vill se fokus på kvalitet och säkerhet i vården. På jämlikhet – oavsett bostadsort.

Vi behöver en bättre patienträttighetslagstiftning och vi behöver en nollvision för vårdskador inom sjukvården.

Rättigheten till en bra sjukvård får aldrig vara beroende av bostadsort.