En timme på akuten

Ja, det skrev vi i vår budget i våras. Och, ser man på – häromda´n kom (S) på att det var en bra idé! Så trevligt! För det kommer ju patienterna till godo om det blir verklighet. Konstigt bara att de inte lyckats göra nåt åt saken de senaste tio åren…

Men vad skiljer då oss från (S) i den här frågan?
Jo, (S) tror att man bara kan beställa snabbare hantering på akuten. ”Nu har vi politiskt bestämt att ni ska ta och skärpa till er där på akuten”. Men så enkelt är det inte! Personalen på akuten jobbar så de storknar. Men det hjälper inte alltid. Inte när själva problemet egentligen inte ligger hos akuten.

Hur har vi tänkt då?
Om vi tar det enklaste först – Vi skjuter till 150 miljoner kronor till akutsjukvården och ambulansen.

Sen kommer vi till fortsättningen. Jag skriver ned den helt kort här – hela dokumentet kommer inom kort att finnas att ladda ner för den som vill läsa detaljerna.
– Särskilda akutläkare på akuten.
– Fler läkare på akutmottagningen och bättre arbetsfördelning
– Bättre process för laboratorie- och röntgenundersökningar
– Fler vårdplatser. Där det behövs- särskilda observationsplatser
– Ambulanser som mobila akuter. Direktinläggning från ambulansen för dem som behöver
– Hembesöksteam för dem som behöver sjukvård men inte sjukhusvård
– Bättre tillgänglighet i Primärvården – för dem som inte behöver akutsjukhusets resurser.

Målet är att alla ska ha fått hjälp inom en timme. Med det menar vi en kvalificerad bedömning, vad som behöver göras och besked om hur länge behandlingen förväntas ta. Eller information om att patienten istället kan få en tid på vårdcentralen för att slippa vänta på akuten om skadan/sjukdomen inte kräver sjukhusvård.

Om man kommer in samtidigt som akuten får in ett stort antal skadade från tex en trafikolycka, kommer man säkert att få vänta mer än en timme, men det tror jag alla accepterar och har förståelse för.
Det man inte har förståelse för är när man får sitta utan besked om varför det dröjer så länge. Eller när man får stå bredvid en äldre släkting som läggs på en brits i en korridor i väntan på att någon ska ha tid. Eller när man sitter med ett sjukt barn som inte förstår vad som händer, är rädd, ledsen, har ont. Det är inte acceptabelt. Och det vill vi ändra på!