på människoliv och människovärde…

…och vår inställning till sådana.

I går var jag på den årliga FN-konserten som arrangeras av Kärna Skola. Alla barnen, från förskoleklasserna till skolår 6, sjöng om barns olika villkor i världen, allas lika värde, att vi alla behövs -som pusselbitar i ett pussel – fattas en kan aldrig pusslet bli helt.

Samtidigt skjuter en okänd gärningsman in genom ett fönster i Malmö och skadar två oskyldiga kvinnor. Kanske samme man (ja, statistiken talar för att det är en man) som skjutit femton andra personer i Malmö, den yngste bara 16 år.

Vad är det för en människosyn detta ger uttryck för? Detta totala förakt för människoliv. Vem har gett denne man rätten att bestämma vem som ska leva och vem som ska dö? Vem som ska kunna vänta på bussen i lugn och ro och vem som aldrig mer kommer våga sig fram till en busshållplats? Finns bara ett svar: Han själv. Han har själv utsett sig till någon slags domare över liv och död.

Anser han att det är hudfärgen som är avgörande? Mycket talar för det. Att det är någon slags ”Lasermannen 2” – som en annan dålig kopia eller uppföljare.

Polisen spekulerar även  i att denne härmapa har fått en egen härmapa – en copy cat – som blivit ”inspirerad” av dessa idiotiska tilltag.

Ansvaret är hans och ingen annans. Det går inte att komma i från. Men någonstans bär fler en del av skulden. Därför att vi fått samhällsdebatt som handlar om värde utifrån hudfärg och ursprung. Vi har för första gången fått ett öppet rasistiskt parti i kommunfullmäktigeförsamlingar, i regioner/landsting och i riksdagen. Vi har gjort det legitimt att vara rasist.

Tro mig, jag är den första att kritisera den invandringspolitik som förts under många år i Sverige. Jag har jobbat på det som då hette Invandrarverket, jag har suttit i en kommunal Invandrarnämnd ( ja, det hette faktiskt så på 90-talet). Jag har sett många oönskade konsekvenser av en politik som kunde skötts mycket bättre. Men – man kan aldrig, aldrig, aldrig ge de människor som blivit föremål för politiska beslut skulden för desamma. Aldrig. Punkt.

Och alldeles oavsett vad man tycker om politiken, är det inte den som definierar en människas värde.

Inte heller ens ursprung, kön, sexuell läggning, politisk åsikt, ålder, yrke, utbildning, hobby, ögonfärg, klädsmak, matvanor eller något annat. En människas värde är okränkbart. Och allas värde är lika stort. Punkt.

Om detta trodde jag vi var överens i Sverige. Valresultatet har dock fått mig att tvivla på detta. Den senaste tidens attacker i Malmö ökar mitt tvivel.

Jag kan bara beklaga att det är så, och hoppas att vi trots allt är fler som står upp för människors lika värde än motsatsen.