på förhandlingsturerna i regionen

…och blir smått matt.

Jag har haft förmånen att , tillsammans med Johnny Magnusson, vara Moderaternas förhandlare efter höstens val. En minst sagt intressant arbetsuppgift… Som i år inte liknat något annat.

Turerna har varit många. Och för en gångs skull måste jag säga att media lyckats återge de flesta turerna tämligen korrekt. Här kommer ändå min egna, personliga betraktelse över vad som hänt.

Redan under valnatten stod det ju klart att, trots moderata framgångar, fanns ingen egen majoritet för Alliansen i regionen. Vid det laget hade vi ju inte heller någon Allians, utan endast stora förhoppningar att kunna bilda en sådan direkt efter valet.

Lika klart stod det att den dåvarande majoriteten: S + C + FP inte heller kunde bilda majoritet.

Vi stod alltså inför ett helt nytt läge att hantera. Ett läge som inte underlättades av att Sjukvårdspartiet – som vi trodde hade raderat ut sig själva genom sina interna fighter inför öppen ridå – gått framåt och fått sju mandat. Tillsammans med Sverigedemokraterna, som gjorde sitt intåg i regionpolitiken med sju mandat, utgjorde de en klar osäkerhetsfaktor.

”Nyckeln” till en majoritet tycktes här ligga i Miljöpartiet, som tidigare inte haft bindningar åt någondera hållet.

Jag ska inte trötta er med beskrivningar över hur förhandlingarna/samtalen böljade fram och tillbaka, vilka som deltog i vilka samtal eller när samtalen gled över i mer regelrätta förhandlingar.

Klart stod i alla fall att Miljöpartiet på ett tidigt stadium bestämt sig för att i första hand stödja en S-ledd majoritet. Förhandlingar mellan den sittande majoriteten och MP inleddes. Ganska snart uppstod stora skiljaktigheter mellan framförallt MP och C.

Gert-Inge Andersson meddelar oss att han inte avser bilda majoritet utan lämnar över ”bollen” till Johnny att försöka bilda en borgerlig majoritet. Redan dagen efter tar han tillbaka detta och påbörjar förhandlingar igen.

Plöstligt kallar S till presskonferens och meddelar att de, tillsammans med MP, lämnar förhandlingarna med C och FP.

Och att man, återigen, lämnar över bollen till oss. Lätt luttrade inser vi att det kanske inte är sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen den här gången heller… Och mycket riktigt – några dagar senare meddelar Gert-Inge Andersson att han avser styra regionen med stöd av MP, V – och Sjukvårdspartiet!

Sjukvårdspartiet?! Jo, detta har definitivt varit i säck innan det kom i påse. Och anledningen? Jo den stavas S K L – Sveriges Kommuner och Landsting.

SKL har valkongress i mars nästa år. Även här hänger majoriteten på ett fåtal röster. I dag har vi borgerlig majoritet i SKL. Vänstersidan har en möjlighet att ta över majoriteten (och därigenom försöka sätta käppar i hjulet för regeringen under resten av mandatperioden) – OM de får med sig ett antal småpartier att stödrösta vänsterut. Och det är så det ligger till. Man ”köper” helt enkelt Sjukvårdspartiets röster i SKL, genom att lova dem poster i Västra Götalandsregionen. Klurigt, va’!

Sjukvårdspartiet, som sagt sig vara emot snart sagt varje förslag från S under den gångna mandatperioden, hoppar nu glatt upp i knät på husse och viftar på svansen. Köttbenet som hägrar – Ja det är förstås en post som regionråd.

Och Sossarna – Ja, de offrar möjligheten till en stabil majoritet i Västra Götaland för chansen att få makten i SKL.

Mycket kan man säga om den situation väljarna försatt oss i genom att inte ge majoritet till någon. Men inte var det deras mening att de minsta partierna i regionen skulle få mest att säga till om?!

Och inte trodde väl de väljare som röstade i regionvalet  i Västra Götaland att deras röster skulle användas i ett spel om makten i SKL?

Socialdemokraterna bygger nu sitt styre i Västra Götaland på en ytterst bräcklig grund. Sjukvårdspartiet har tidigare visat att de inte är sams inbördes. Nu ska de hålla sams inte bara inbördes, utan också med S, som de tidigare sagt sig var mot… Intressant läge, minst sagt.

Och, genom sitt agerande – att först binda sig stenhårt till Miljöpartiet och därefter sylta in  Sjukvårdspartiet – ger S Sverigedemokraterna möjlighet att agera vågmästare i regionpolitiken.

Den kommande tiden får utvisa hur länge detta vänsterstyre håller. Kommer Sjukvårdspartiet stödja en vänsterbudget nästa år? Kommer de stödja kommande ”Strukturomvandlingar” som ju S är så förtjusta i? Kommer man acceptera läget i NU-sjukvården?

Många frågor, få svar. Framtiden får, som sagt utvisa detta. Eller utvisa vänsterstyret…