på fördomar om psykiskt sjuka.

Jag rotade bland gamla papper i  arbetsrummet i dag. Hittade då några fina, svartvita fotografier som en släkting tog när jag var 3-4 år gammal. Svårt då att inte börja tänka på henne. Hon är död sedan några år tillbaka. Den direkta dödsorsaken var cancer, men den indirekta var hennes psykiska sjukdom som gjorde att hon vägrade vård.

Tänker på braskande tidingsrubriker ”Psyksjuk attackerade…” Psyksjuk knivhögg…” Psyksjuk…” i det oändliga… Rubriker där ”psyksjuk” får bli nåt slags samlingsnamn på gud vet vad. Och där, om man tar sig tid att sätta sig in i fallet, den psykiska sjukdomen kanske inte alls hade med dådet att göra. Och rätt ofta inte ens är en psykisk sjukdom, utan något annat.

Sällan läser man ”Psyksjuk vårdade sjuk mor”, ”Psyksjuk älskar sin familj”, ”Psyksjuk lever ett normalt liv”, ”Psyksjuk arbetar idellt”. Fast detta är så mycket vanligare än våldsdåd.

Hur sjuk var då min släkting?

Bipolär? Jajamen!

Paranoid? You bet!

Psykotisk? Kan du hoppa upp och sätta dig på!

Vanföreställningar? Jo, de flesta du kan komma på (plus några du förmodligen inte ens kan fantisera ihop)

Farlig? Hahahahahahahahahahaha – Hon skulle inte göra en fluga förnär (bokstavligt talat! Hon släppte ut flugorna genom fönstret hellre än att slå ihjäl dem…)

Det finns så många fördomar mot psykisk sjukdom, så mycket rädsla. Sanningen är inte så braskande och ”spännande” som tidningsrubrikerna. Sanningen är att de flesta med psykisk sjukdom är ungefär som du och jag.

Glada ibland, ledsna ibland, jävligt arga och förbannade stundtals, förälskade, svartsjuka, uttråkade, utarbetade, lyckliga.

Ofta är de inte sjuka hela tiden, utan har perioder utan psykoser, manier eller annat. Och lever då ett helt ”normalt” liv. Det är när sjukdomen sätter in som det blir besvärligt. Många låter också bli att ta sina mediciner under de perioder de mår bra – just för att de mår så bra. Och då kommer naturligtvis sjukdomen tillbaka efter en tid. Ofta med större kraft än föregående gång.

Fördomarna är många. Våga öppna ögonen. Det finns säkert människor i din omgivning som lider av eller har lidit av någon psykisk sjukdom, men inte vågat berätta pga alla fördomar. Och här sätter vi genast en av fördomarna ur spel: Det syns inte alltid vem som är psykiskt sjuk! Du har ju t.e.x inte märkt det i din omgivning…

Och när vi ändå håller på: Alla psykiska sjukdomar är inte obotbara. Det finns en möjlighet att komma tillbaka till ett friskt liv. En sak som underlättar är om sjukdomen upptäcks tidigt och behandlas tidigt. Så om vi kan försöka komma över vår rädsla för psykisk sjukdom och istället hjälpas åt att se tecknen i tid och tala om psykisk sjukdom på liknande sätt som kroppslig sjukdom – då kan vi få ett friskare samhälle.