-Vad gör man med vetskap man helst inte skulle vilja ha?

Ja, vad gör man med sånt man får veta som man helst skulle velat slippa veta?

Om sånt som man önskar inte fanns, inte kunde hända, aldrig skulle existera. Men som ändå gör det. Och som drabbar ens medmänniskor så hårt. Förmiddagen idag har fyllts av ett  långt samtal med en god vän. En vän som drabbats av en familjetragedi som knappt går att föreställa sig. Att veta bakgrunden till att sådant inträffar ger en viss förståelse för det oförståeliga. Man ändå, att kunna förstå, verkligen förstå – det är nästan omöjligt.

Vi läser om tragedier i tidningarna och förfasar oss. Ibland skuldbelägger vi och drar förhastade slutsatser. Tror att omgivningen måste ha vetat, kunnat förhindra, förebygga, kunnat ingripa. Men, som någon sa i en film nyligen ”Bad things happen to good people”. Banalt, ja visst, men icke desto mindre sant. Vi kan önska och önska – med de dåliga sakerna händer i alla fall. Även de ”bra” människorna. De där som vi önskar allt gott, all lycka. Istället får de hantera sorg och olycka.

Jag har nu fått ytterligare en vetskap att bära med mig. Om en svår sjukdom hos ett barn i vår närhet.

Ytterligare en sån där händelse som inte kan, inte får inträffa. Inte ett barn. Barn ska vara friska och växa sig stora och starka. Inte bli svårt sjuka. Hur hanterar man vetskapen om att så inte är fallet? Och att man själv inte kan göra nå’t åt det.

Det är svårt.