och vad händer här då?

Regeringen satsar nu 3,75 miljarder kronor på att förbättra vården för äldre. En välkommen satsning.

Under åren 2020 – 2030 beräknas antalet personer över 80 år öka med 45 %. Och vi vet av erfarenhet att det är i de högre åldrarna som allt fler blir allt sjukare. Ofta har man flera olika sjukdomar samtidigt och är i behöv av såväl en samordnad sjukvård som en bra omvårdnad. Med andra ord ligger ansvaret hos kommuner och landsting/regioner.

I dag tvingas många äldre uppsöka akutmottagningen upprepade gånger. Den sammanhållna vården saknas. När flera olika mediciner sätts in är det vanligt att man drabbas av biverkningar. Missuppfattningar och misstag begås när den sjuka äldre byter vårdnivå t.ex. skrivs ut från sjukhuset och ska vårdas i hemsjukvården. Västra Götaland är bland de största ”syndarna” i landet när det gäller att skriva ut många mediciner till äldre. Ju fler mediciner, desto större risk för biverkningar. Biverkningar av mediciner är en av de främsta anledningarna till att äldre tar kontakt med sjukvården.

Den som har en äldre, sjuk anhörig får ofta dra ett tungt lass när det gäller kontakter med primärvård, sjukhus, sjukvårdsrådgivning och inte minst kommunen. För den som inte har anhöriga som kan hjälpa till finns en uppenbar risk att man inte orkar med alla kontakter som måste tas.

Hemsjukvården, vårdcentralen och sjukhusen behöver ges förutsättningar och incitament att samarbeta bättre.

Ju sjukare och skörare man är, desto större är behovet av en vård som är anpassad efter individen och som har en kontinuitet, inte bryts efter varje kontakt med vården. Begreppet vårdkedja är mer aktuellt här än någon annanstans. Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. Det gäller att se till att alla länkar i de äldres vårdkedja inte bara är starka, utan att de också sitter ihop. De starkaste länkar som inte sitter ihop, är inte till någon större hjälp i det långa loppet. Även om varje enskild del av vården gör sitt bästa, tappar man kompetens och kunskap om inte delarna ”hakar i” varandra, om inte kunskapen förs över från en nivå till en annan.

Regeringen gör nu en välkommen satsning om 3,75 miljarder och utser Eva Nilsson Bågenholm till äldresamordnare. Frågan om äldres vård görs samtidigt till en prioriterad fråga för regeringen de kommande fyra åren.

Men arbetet utförs inte ”bara” av regeringen. Det verkliga arbetet måste utföras av oss, som arbetar inom kommuner, landsting och regioner. Det är här som visionerna ska omsättas i verklighet.

Så upp till bevis Västra Götalandsregionen! Vad tänker den styrande minoriteten göra med äldresjukvården i länet? Är ni nöjda med hur den bedrivs i dag? Vad har ni för visioner för framtiden? Hittills har inga visioner för våra mest vårdbehövande presenterats.