på barn- och ungdomspsykiatrin

”Vårdkedjan är klargjord” svarar Hälso- och Sjukvårdsutskottet på frågan om samverkan mellan skolhälsovård, primärvård, öppenvårdspsykiatri och slutenvård för barn och unga. Men ”klargjord” betyder inte klar.

För klar är den inte! I förra veckan var jag på en mycket bra konferens på temat ”Hur förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga”. Mängder av människor. Alla med ett starkt engagemang för barn och unga. Och många av dem vittnade om svårigheter i samverkan mellan de olika vårdnivåerna. Om hur man lämnas ensam att hantera de problem som uppstår tex. i skolan.

Väntetiderna för NP-utredningar hos BUP har minskat radikalt. Jättebra! Bara ett problem – kön är inte borta. Den är flyttad till skolan, som ska göra en basutredning först, innan man remitterar vidare till BUP. Det är säkert bra att basutredningarna görs där. Men då måste ju skolan också få resurser till detta! Det är ju inte ”bara” utredningen som ska göras. När den är klar ska den analyseras och utvärderas och fattas beslut om vidareremittering. Sånt tar tid, resurser och kompetens.

Västbus är i mångt och mycket väldigt bra. Men ska den ”nivåstrukturering” man vill uppnå funka måste vården verkligen finnas på alla nivåer. Hur många barnpsykologer finns i dag i primärvården? Dit man vill hänvisa barnen.

De barn/unga som i dag passerar nålsögat och faktiskt får den vård de behöver inom barnpsykiatrin är väldigt mycket sämre däran än för bara några år sedan. Och de är onödigt mycket sämre. För vi vet alla att tidig upptäckt och tidiga insatser är helt avgörande för den fortsatta prognosen. Ett barn som upptäcks tidigt och får rätt hjälp har mycket, mycket större chanser att slippa svårare psykisk ohälsa eller sjukdom.

Blir de svårare sjuka har de behov av slutenvård. Sedan 1996 har antalet slutenvårdsplatser inom BUP minskat med 60% över landet. Och VGR brukar ligga på samma nivåer som riksgenomsnittet. Förra året vårdades 25 barn inom allmänpsykiatrin. En bra verksamhet – men utan barnkompetens! Och på många ställen med stora svårigheter att få fram vårdplatser till de vuxna patienter som behöver vården där. Men S-ledningen tycker att det räcker med de vårdplatser som finns. För ”i genomsnitt” räcker de till. På sommaren och vintern, tex. Men vad hjälper det den unga flicka som drabbas av psykos i dag? Att det förmodligen finns gott om plats om tre månader?

Här behövs satsningar, inte neddragningar! Det behövs mellanvårdsformer, samarbete mellan regionen och kommmunerna, samarbete mellan primärvård och specialistvård.

För det handlar om barn som mår sämre än vad de skulle behöva göra. Barn har rätt till en trygg barndom, unga till en trygg ungdom. Livet kan inte alltid vara rosenrött, men det ska åtminstone inte behöva vara nattsvart i väntan på rätt vård!