på våld – utåtriktat och inåtriktat

Så här är det:

Självmordsförsöken minskar glädjande nog i de flesta åldersgrupper. Med ett sorgligt undantag: Barn och unga. Den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar. Allra mest ökar den bland unga flickor. Ungdomar som mår så dåligt att de försöker ta sina liv. Eller skadar sig själva genom att skära och sticka. Eller svälter sig. Eller hetsäter. Eller missbrukar. Och blir missbrukade.

Häromdagen ringde en desperat pappa mig. Hans fosterdotter hade blivit ”utsparkad” från slutenvården. En ung kvinna med mycket grav undervikt, svår ångest och traumatiska upplevelser från barndomen. Det fanns inte plats för henne.

Det fanns inte plats för henne….

I hela Sverige finns bara 157 vårdplatser för barn och unga inom psykiatrin. 152!

Man behöver knappast vara Einstein för att inse att det inte räcker till. I Västra Götaland har vi 42. På 1,6 miljoner invånare… 

42 platser för dem som allra, allra mest behöver hjälp. För dem som är så desperata att de försöker ta livet av sig innan livet knappt hunnit börja. För dem som svälter sig till medvetslöshet. För dem som skär djupa sår i armar och ben.

Visst ska man så långt som möjligt undvika att vårda barn och unga på någon form av institution. Det är klart att kan man ge hjälpen och samtidigt låta dem bo kvar hemma, i sin invanda miljö är det naturligtvis bra. Men den vården räcker inte till för de allra svåraste lägena. Då behövs en trygg plats på sjukhus. Med kompetent personal runt omkring.

Det är inte ett ansvar som kan läggas över på föräldrar, som ser sina barn tyna bort.

I Västra Götaland har S-majoriteten år efter år lagt ned allt fler BUP-platser, både i egen regi och hos privata specialister.

Det är inte svårt att se vem som betalar priset…

En annan angelägen psykiatriverksamhet är rättspsykiatri. Där finns välbehövliga 1 116 platser i landet. Alltså sju gånger så många som BUP-platserna.

Det är svårt att dra andra slutsatser än att det är lättare att få vård om man skadar andra än om man skadar sig själv.