enbart på sorg i dag

Det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje. Ibland tror jag det samma gäller för sorgen. Att delad sorg är dubbel sorg. Att mötas av andras stora sorg och saknad förmerar känslan hos mig själv. Att härbärgera både min egen sorg och andras blir så starkt.

Det är väl en sak att själv drabbas av en förlust, men när den drabbar fler blir den så fruktansvärt påtaglig.

Om några timmar begravs en kär vän. Vår förbundsordförande som jag jobbat så nära under så många år. Som varit ett så stort stöd för så många av oss. En förebild och föregångare. Och inte minst en god, god vän.

Under de senaste veckorna har så många berättat vad Ove betytt för dem. Även människor som inte kände honom speciellt väl. Men som berättat att hans stöd gjort att de orkat gå vidare i jobbiga situationer. Hur mycket han betytt för dem.

Och alla vi som kände Ove väl. Som jobbat nära honom i många år. Som litat och förlitat oss på honom. Som lutat oss mot hans kunskap, empati och vänskap. För oss är hans bortgång fortfarande ogripbar, overklig. Fast i dag blir den så tydlig. Det är nog det som gör att dagens känns så oerhört tung. Nu finns liksom ingen återvändo. Det går inte att förtränga.

Ove hade alltid nära till skratt. Det är nog det jag bär med mig starkast. Och det jag försöker tänka på när tårarna rinner nedför kinderna. På  Oves skratt.

Och på ett citat om de som lämnats kvar när någon dör: ”De har punkterade hjärtan. De har sargade lungor”