efter att man överlevt..

Förr var cancer en dödsdom. I dag är det en sjukdom bland andra. En sjukdom som kan botas. Allt fler överlever sin cancer och kan se fram emot ett liv som fri från denna sjukdom.

Men att sjukdomen är borta innebär inte att problemen är lösta. Med behandlingen följer dessvärre i många fall svåra följdverkningar. De allra flesta känner någon som pga cancerbehandling förlorat håret, det är kanske det mest kända exemplet. Men håret kommer som regel tillbaka efter avslutad behandling.

Men många före detta cancerpatienter lever med svårare efterverkningar.

Priset för boten kan vara att mista en kroppsdel och därefter leva med protes eller implantat. Många drabbas av strålskador. Den strålning som botar cancer förstör samtidigt en del frisk vävnad. Impotens och inkontinens är vanliga följder efter cancerbehandling. Inga dödliga efterverkningar, men nog så svåra att leva med. Och konsekvenser som ibland inte är så lätta att varken prata om eller att förstå för omgivningen.

Vår utmaning nu är inte längre ”bara” att bota cancern, utan att göra det på ett sätt som skadar så lite som möjligt. Vi har en skyldighet att när vi räddar människor till livet också ge dem ett så bra och fullvärdigt liv som bara möjligt.

Och naturligtvis lever utmaningen om att lösa cancerns gåta kvar. För lyckas forskarna med det kan vi utrota denna sjukdom en gång för alla.

För det är en sjukdom som rör oss alla på nåt vis. Jag törs nog säga att alla har haft kontakt med cancer på något vis – endera som drabbad eller som anhörig, vän eller bekant. För många, många drabbas varje år. Som en luttrad läkare sade för lite sen ”Dör man inte av nåt annat blir man till slut så gammal så man dör av cancer”. Det är en sjukdom som inte smittar, men som berör.

 En sjukdom som kräver fortsatt forskning- både för att hitta bot, men också för att hitta lindring för boten.