på hälsa och ohälsa

I veckan gick första nationella konferensen om Hälsoekonomi av stapeln i Göteborg.

Ett välbesökt och oerhört intressant arrangemang. Som väcker många funderingar. Tex vad kostar ohälsan egentligen. Här kommer några siffror och funderingar med utgångspunkt från konferensen.

År 2008 kostade ohälsan i Sverige 823 miljarder kronor. 823 miljarder!!!!

Inräknat i detta är bådeproduktivitetsförslust och kostnader för sjukvård och sjukersättning. Det är inte inräknat de insatser som anhöriga gör, något som är oerhört svårt att beräkna, men givetvis innebär ett stort ansvar och en hel del uppoffringar som det är svårt att mäta i pengar.

Ett exempel på ohälsa är fetma. Lite krasst hälsoekonomiskt räknat förlorar samhället mest pga av att människor som lider av fetma dör i förtid. Behöver väl knappast ”översätta” vad detta innebär för individerna själva och deras anhöriga…

Jag fortsätter en stund på den negativa delen, med kostnader för samhället:

Till 2050 väntas kostnaderna för äldreomsorg öka med 70%, kostnaderna för hälso- och sjukvård med 30% – tar man hänsyn till ökad ambitions- och teknologinivå, med 80%.

Hmmm. Ser ju inte så helt ljust ut alltså. Och så lägger vi till det faktum att det redan idag är svårt att rekrytera till äldreomsorgen och vissa vårdyrken.

Men vad kan vi göra då? Ska vi bara ge upp, skaka på huvudena och säga ”det går aldrig”?

Nej. Det gäller att kavla upp ärmarna och ta itu med utmaningarna!

För det första – Gör rätt saker och gör dem på rätt sätt!

Om vi börjar med min kära gamla käpphäst vårdskadorna, så kostar de idag 5 miljarder kronor. Hyfsad vinst att göra på att göra rätt från början, eller hur?

Vad vi kan göra mer är att försöka påverka sjukligheten hos befolkningen. Och minska den hindrande verkan sjuklighet och funktionshinder kan ha. Tex genom förebyggande arbete, motion på recept, rätt kost, rätt hjälpmedel, förebygga fallolyckor, sänka blodtrycket,  osv osv osv.

Anders Ekholm, analyschef på Socialdepartementet hade en beräkning som visade att en förbättrad folkhälsa skulle ge en vinst på 16,3 miljarder kronor! För att inte tala om den vinst som var och gör i och med ett friskare liv!

Några siffror till: Halverar vi fallolyckorna – en besparing på 4 miljarder.

Hallå, alla kommunala kompisar! Här finns massor att göra! Och pengar att hämta! I min egen hemkommun Kungälv, har man sedan ett antal år ett projekt kallat FALK. Det går ut på att förebygga fall- och halkolyckor i hemmet. Fler goda exempel finns säkert. Kolla runt, anpassa till er egen kommun och kör!

Kan vi uppskjuta insjuknandet i demens i 5 år hos hälften av dem som drabbas – en besparing på 12 miljarder kronor. ”Besparingen” hos anhöriga går inte att mäta i pengar!

Få bukt med fetman – Lätt förenklat – med fetma är man dubbelt så sjuk som en normalviktig person och dör dessutom tidigare.  Alltså, i hälsoekonomiska termer, ett dubbelt så stort produktionsbortfall. Och större kostnader för sjukvård relaterat till fetman och följdsjukdomar.

Om alla landsting/regioner arbetade lika effektivt som det effektivaste landstinget – En besparing på 10 miljarder kronor. Tio miljarder kronor som kunde läggas på ännu effektivare, bätte, tillgängligare sjukvård. Eller åtminstone säkra att vi inte behöver dra ned på ambitionerna.

Sedan 1890 har de allra, allra flesta näringar i Sverige förbättrat sin effektivitet, tex jordbruket, transporter, byggnads, privata tjänster. Sett över åren har de offentliga tjänsterna minskat sin effektivitet… Något måste alltså göras.

Att bara ropa på mer pengar är inte en framkomlig väg. Återigen gör rätt från början och gör rätt saker!

Bakom alla dessa krassa siffror och beräkningar döljer sig levande människor. Människor som drabbas av sjukdom, av vårdskador, av förtida död. Vi är skyldiga att se till att det finns såväl ekonomiska som personella resurser att ge alla den vård de behöver. När de behöver den. Och vård med en hög kvalitet.