TUTI – skulle vara allas mantra!

Och vad betyder då TUTI?

Jo, Tidig Upptäckt Tidig Insats

Ett enkelt mantra som borde vara ledstjärnan inom all hälso- och sjukvård. Ju tidigare man upptäcker en sjukdom, eller t.o.m. risk för sjukdom desto större chans att bota, lindra eller t.o.m hindra den från att uppstå.

Gäller på alla områden – cancer, missbruk/riskbruk, psykisk ohälsa, alzheimers, ja listan kan egentligen göras hur lång som helst.

Och ett av de tydligaste områden där den tidiga upptäckten och insatserna behövs är fetma.

I går eftermiddag var jag på studiebesök på Obesitasmottagningen på Sahlgrenska Sjukhuset och pratade med personalen där, dels om deras arbete, dels om vad de tycker borde göras för att minska risken för en ökad fetma i Sverige.

Och svaret var även här – Tidig Upptäckt – Tidiga insatser

Redan på Mödravårdscentralen är det ju enkelt att se om de blivande föräldrarna själva bär på en ohälsosam övervikt. Att då ställa frågor om kostvanor och motion och ge råd, kan hjälpa föräldrarna till viktminskning. Vilket i sin tur har positiva effekter redan på fostret!

Och ingen annan gång i livet är kvinnor så benägna att ändra sina vanor som när man är gravid! Absolut bästa tilfället ever att lägga om kost, sluta röka, sluta dricka alkohol, osv osv

Om övervikt/fetma går i arv tänker jag inte diskutera – Hur man än vänder sig gör det ju det på något vis. Jag kan kan oerhört lite om genetik och genetisk ärftlighet. Man jag vet att man ”ärver” sina matvanor. Blir man redan som lite van vid en viss sorts mat och ett sätt att laga den, tar man ju med sig det i vuxenlivet. Ser man sina föräldrar motionera tar man med sig det som det normala sättet att vara på när man är vuxen.

På förskolan borde man uppmärksamma barn med begynnande övervikt. Förskolan har också ett ansvar att servera ”rätt” sorts mat och i rimliga mängder. Helt ok med en glass då och då – Men ska man ha glass med chokladsås och strössel varje gång ett barn fyller år, då gör man snart inget annat än äter glass… I stället kan man ju tex samla ihop firandet för månadens födelsedagsbarn till en dag/månad.

För det är de barn som har problem med matvanorna hemifrån som drabbas hårdast. De med sunda vanor och normalvikt redan från början klarar nog av en extra glass, men det är värre för dem som redan äter en glass om dan hemma. (”Glass” kan bytas mot chips, hamburgare, fikabröd osv efter tycke och smak)

Samma gäller för skolmaten. Det finns riktlinjer för kost – De må vara ifrågasatta av olika grupper – Men så länge de riktlinjerna inte ändras är det politikernas skyldighet att se till att de efterlevs på skolan! Vår skyldighet måste vara att använda oss av de metoder som är evidensbaserade. Inte de metoder som har företrädare som skriker högst…

Barnfetma debuterar i snitt i 10-årsåldern. 10 år… Redan då utsätts barnen för medicinska risker, lägger grunden till förslitningsskador och inte minst – löper en stor risk att bli mobbade. Med följden att de resten av livet har att slåss mot en negativ självbild, dåligt självförtroende med allt vad det innebär.

Av de vuxna kvinnor, som intervjuats i samband med att de sökt vård för sin övervikt, säger 60% att de stått på någon form av diet mer än halva livet. 70% säger också att de plågas svårt av sin övervikt. Skrämmande siffror!

Siffrorna är något lägre för män. Vilket kanske framför allt visar på samhällets syn på hur kroppar ”tillåts” se ut. Det är också så att 2/3 av de som söker sig till Obesitasmottagningen är kvinnor. De som söker hjälp har i snitt ett BMI på 40, vilket innebär att de väger någonstans runt 120-140 kg. Det krävs en rätt hög motivation och omfattande stöd för att gå ned till ”normalvikt”. Behandlingen anpassas efter patienternas egna förutsättningar. För en del fungerar kost och motion, en del behöver mediciner som tillägg och en del är bäst hjälpta av en operation.

Många av dessa patienter skulle kunnat varit hjälpta av Primärvården – och fått hjälp på ett tidigare stadium. Och därmed också haft några kilo mindre att gå ned. I det vårdvalssystem som vi har i VGR finns ett betydande ansvar för primärvården för förebyggande arbete och hälsovård. Det är dags för oss att se hur det har fungerat – om något mer behöver göras. Många obesitaspatienter skulle med fördel kunna få sin hjälp på väsentligt närmre håll, dvs på sin vårdcentral, istället för att behöva uppsöka sjukhus.

Extrem övervikt handlar inte om ”kärlekshandtag” runt midjan eller utseende, det handlar om ett livshotande tillstånd. Med övervikten följer en rad följdsjukdomar, som tex diabetes, hjärtsvikt, högt blodtryck, ökad risk för cancer, fettlever, svår sömnapné, mm mm. Överdödligheten bland feta är betydande. Det är alltså något som måste tas på största allvar.

Tat man en titt ut i världen är det i dag fler som dör av fetma än av svält!

Mer än 1,5 miljarder vuxna lider av fetma och 45 miljoner barn (WHO´s siffror). I Sverige räknar man med att ungefär 800.000 vuxna lider av fetma. I Västragötaland lever just nu ca 11.000 personer med ett BMI på över 40, vilket alltså räknas som svår, sjuklig fetma.

Bäst av allt vore naturligtvis om inga barn behövde drabbas av extrem övervikt eller fetma. Om vi helt enkelt kunde förebygga det.

Ska vi lyckas med det krävs tidig upptäckt redan för riskerna för övervikt.

Det finns ett antal riskfaktorer och ett antal friskfaktorer som påverkar vikten.

Den främsta friskfaktorn för övervikt är faktisk…..Håll i er….

 

Att ha ett jobb!

 

Denna friskfaktor gäller också för psykisk ohälsa, för missbruk, för social utslagning osv osv.

Så, säga vad man vill, men Arbetslinjen betyder faktiskt mer än ”bara” en egen, sund ekonomi och jobbskatteavdrag.

Att få en vettig utbildning som leder till ett jobb när man blir vuxen är faktiskt en friskfaktor av enorma mått. Så det börjar redan i skolan. Att kunna tillgodogöra sig en utbildning. Att få ett jobb. Att starta eget. Att klara sig. Att räknas med. Det är det vi behöver för att må bra i både kropp och själ!