på jobb

Ibland förs det nån slag konstig debatt som verkar gå ut på att jobben ”tar slut”.  Att det liksom finns en bestämd, begränsad mängd arbeten som på något rättvist sätt ska fördelas bland befolkningen. Det är då de där begåvade argumenten om att invandrare eller äldre ”tar” jobben för våra ungdomar… Mycket märkligt sätt att resonera i mina öron.

Ett Jobb eller Arbete tycks också ibland definieras som något som av nödvändighet måste vara fysiskt tungt att utföra. Läs: är däremed inte lämpligt för alltför unga, äldre eller kvinnor att utföra… Och kan endast utföras under en mycket begränsad tid av livet.

Men hallå! Det var ett tag sedan gruvarbete var en huvudsaklig syssla i Sverige. Mig veterligen har den aldrig varit det… Därmed inte sagt att det inte finns tunga jobb. Men att utvecklingen går framåt. Det som för ett några år sedan innebar tunga lyft i obekväma ställningar är idag ett arbete som sköts med knapptryckningar och maskiner som gör det tunga jobbet. Att arbeta inom industrin idag är oftare att vara operatör än grovarbetare. Min morfar, som arbetade många år på ”bruket”, skulle näppeligen känna igen sig på sin gamla arbetsplats (om han plötsligt återuppstod och bestämde sig för att gå och hälsa på)

Den tekniska utvecklingen skapar också helt nya jobb. I dag kan man tex hitta platsannonser för app-utvecklare. Vi behöver inte gå värst många år tillbaka i tiden för att det ska vara ett fullständigt okänt begrepp.

Nej, jobben ”tar inte slut”. Men de förändras.  Vi får hela tiden en bättre arbetsmiljö med mindre skadliga påfrestningar. Och glöm nationalromantiken och det gamla Bondesverige! Det var inte så himla mycket bättre förr, när såväl små barn som mycket gamla deltog i det tunga arbetet på gården. När man fick kliva upp vid fyra-tiden och gå och lägga sig när mörkret föll.

Världen förändras, utvecklas. Och så gör självklart också arbetslivet. Vi har i dag en större medvetenhet om hur påfrestningar påverkar kroppen, om kemikalier och skadliga utsläpp. Om psykosocial arbetsmiljö, mm mm.

Gränsen mellan att leva för att arbeta eller arbeta för att leva förändras och förskjuts. På gott och ont. För en del innebär det att egentligen aldrig vara riktigt ledig. Samtidigt som det också innebär ett stimulerande jobb som gör att man orkar och vill fortsätta. Och kanske ger en större flexibilitet att tex vara ledig när barnen är lediga och jobba mer andra tider.

Jobb är inte en definierad, oföränderlig massa. Det är vi som jobbar, har jobbat, kommer att jobba som förändrar och utvecklar arbetsmarknaden hela tiden. Det enda som är konstant är förändringen