Nej – Jag vill inte ha varken rök eller förbud!

Just nu diskuteras ett utökat förbud mot rökning även utomhus.
Jag gillar varken rök eller förbud.
Däremot skulle jag gärna se lite sunt förnuft praktiseras, tätt åtföljt av hänsyn.
Vilket geni placerade tex askkopparna på Stockholms Central precis där trapporna kommer upp? Det krävs knappast en högre akademisk examen i varken samhällsbyggnad eller psykologi för att kunna räkna ut följderna av det?

Och hur svårt kan det vara att gå tio steg bort från sjukhusdörren eller muséeientrén när man röker?

Såvitt jag vet påverkar inte rökning omdömet, man borde kunna räkna ut att det inte är så trevligt att forcera en rökridå när man vill ta sig in och ut ur en byggnad. Med en liten gnutta hänsyn till dem som inte röker får man ju också ett par stegs extra promenad. Och vardagsmotion ska man inte förakta!

Det finns somliga ställen där det är svårt att undvika rök, men lätt att undvika att röka. Som tex entréer till offentliga byggnader, järnvägsperronger mm. Så, med lite smart planering förser man enkelt den offentliga miljön med askkoppar på lättillgängliga och gärna trivsamma, inbjudande platser en bit bort från ”knutpunkterna”. Och så ber vi alla rökare att uppsöka de här trevliga platserna innan de kliver på tåget eller går in på mötet. Det är lättare att visa hänsyn om man själv blir visad densamma. Inte behandlad som pestsmittad.

Vem vet, kanske vi icke-rökare kommer och gör er sällskap – på våra villkor! För vi gillar er – men inte röken!