Jag är bara ute efter din kropp…

Handen på hjärtat – Är du en av de femtio procenten?
Ja, som har pratat med dina anhöriga om vad du vill om du plötsligt drabbas av en olycka och ditt liv inte står att rädda?
Eller är du rent av en av de 15 % som anmält dig till Donationsregistret?
Inte det? Då är det dags att få tummen ur!

Kommer du ihåg den där reklamkampanjen från en känd begravningsbyrå för nåt år sen? ” Om du dör…” ”Om”…

I’ve got news for you… Om du tycker det känns jobbigt, hoppa över det kommande stycket.

Ok – redo? – Jag har ett litet jobbigt budskap här: Vi kommer alla att dö. Japp, så är det. Ingen är odödlig. Din eventuella själs odödlighet är något mellan dig och ditt eventella trossamfund – jag är bara ute efter din kropp! Inte ”om” du dör, utan ”när”…

Ja, själv hoppas jag ju att jag ska avlida lite klädsamt sådär vid 102 års ålder, blek och skön med mina nära och kära samlade runt sängen. Ett glas whisky i handen… eller champagne kanske? Nä, whisky blir det. Definitivt whisky! Sägandes kloka, minnesvärda ord till var och en.

Men, vem vet, kanske får jag en spårvagn i huvudet nästa gång jag åker in till stan.

Om så är fallet, så vet min familj, Socialstyrelsen – och nu även du – att min önskan är att man tar tillvara allt som går att ta tillvara.

Återvinning är en grej jag gillar. Oavsett om det gäller gamla kläder eller bättre begagnade kroppsdelar. (Vad gäller min själ är väl den så svart så det enda den duger till är att putsa sotiga ugnsluckor med, men det finns kanske behov av det med nånstans!)

Organdonation räddar liv.

80% av svenskarna säger sig vara positiva till organdonation. Men bara hälften av oss har talat om det för dem som står oss närmast! Är inte det egoistiskt, så säg? Inte vill jag att min familj ska behöva ta det beslutet i en redan svår stund? Och visst är det väl rätt taskigt mot den sjukvårdspersonal som gör allt för att rädda liv, att de ska vara tvungna att fråga? Bevisligen har du själv en åsikt i frågan – oavsett om du är för eller emot- se till att anhöriga vet! Och registrera gärna din åsikt i Donationsregistret.

När syretillförseln till hjärnan är oåterkalleligen bruten (och här undanber jag mig sarkastiska kommentarer om svårigheten att märka skillnad!) – lägg rabarber på resten! Nåt går väl i alla fall att använda!

I snitt används faktiskt 3,5 organ per donator till transplantation. I vissa fall kan väsentligt fler organ tas tillvara.

Organdonation räddar liv. Räddar livskvalitet. Ger livsglädje. Och, inbillar jag mig, ger även nån form av tröst till anhöriga. Att inte döden varit alldeles förgäves. Att en del av den man älskat lever kvar hos en annan människa. Och ger liv, bokstavligt talat, efter döden.

Så – har du inte redan gjort det – här kommer länken till Donationsregistret:

http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret

Bara klicka och fyll i. Och sen passar du på att berätta för kärleken i ditt liv, eller föräldrarna, eller barnen – eller allihop, att du anmält dig. Och ber dem göra det samma. Ok?

 

 

2 kommentarer för “Jag är bara ute efter din kropp…

  1. Tack, Marie!
    Ja, visst borde alla som kan ta ställning för donation!
    Tänk att faktiskt kunna rädda någons liv – det tycker jag är stort.
    Vi tar nog alla för givet att vi ska få bästa tänkbara hjälp om vi själva drabbas. Eller någon anhörig. Genom att anmäla sig till Donationsregistret kan vi alla göra något för våra medmänniskor.

  2. Mycket bra skrivet – självfallet tycker jag att ALLA ska donera om dem kan.

Kommentering avstängd.