Att om var och en…

…gör det han eller hon gör bäst, så blir det bra.

Och det handlar med lite vackrare ord om vårdnivåer.

I går besökte jag några barn-och ungdomsmedicinska mottagningar i primärvården och en barnmottagning på ett sjukhus. Och, det är så självklart att det inte ens borde behöva skrivas – alla behövs! Och alla bör göra det som de gör bäst.

Först har vi den vanliga vårdcentralen. Den som ska ta hand om alla ” vardagssjukdomar”. Snoriga näsor, svinkoppor, skrubbsår, stukningar och annat smått och gott. Sen har vi ju barn där ”vardagssjukdomar” har en helt annan innebörd. Nämligen sjukdomar som de lever med var dag. Det är astma och allergier, eksem, mag- och tarmproblem, diabetes,urinvägsproblem, ätstörningar mm.Inte så mycket ” smått och gott” utan mer ”stort och ont”.

De här barnen behöver en mer kontinuerlig vård och uppföljning. Få träffa samma sjuksköterska och läkare, dietist och psykolog, sjukgymnast osv under en längre tidsperiod. Kanske under hela sin barn och ungdomstid. Det är där de barn- och ungdomsmedicinska mottagningarna kommer in. Som specialiserad vård, men fortarande öppenvård, utamför  sjukhusets väggar.

Sen kommer vi till sjukhusvården. Den som behövs för de svårast sjuka. Det kan vara samma barn som ovan, men som blivit väldigt mycket försämrade i sin sjukdom så att de behöver ytterligare en nivå av specialister eller kanske behöver läggas in. Eller det kan vara barn som drabbats av cancer och behöver avancerad vård.

Ibland uppstår nån form av konflikt eller konkurrens mellan de här nivåerna. Fullständigt kontraproduktivt. För barnen behöver alla nivåer! Bara rätt nivå vid rätt tillfälle!

Om var och en gör det den är bäst på, i rätt tid, behövs sannolikt mindre göras. Och barnen får den vård de behöver.