Akut friskvård!

Armbanden redo för mor och barnVilket var vad jag ägnade hela gårdagen åt.

Under tio timmar igår hade jag förmånen att få följa arbetet på Normalförlossningen på Östra Sjukhuset. Så först av allt – ett STORT, STORT tack till Charlotta och alla dina fantastiska kollegor för att jag fick ”gå i era skor” i går!

Gårdagen var en ovanlig dag på förlossningen. Bara hälften av förlossningsrummen vara belagda. Dagen och natten innan hade varit mer representativa med tio födande kvinnor inne. Dvs fullt på alla rum och varje barnmorska ansvarade för två födande kvinnor. Förstärkning fick kallas ner från BB när belastningen blev för stor.

För mig som ”gästarbetare” hade lugnet dock sina fördelar. Jag fick tillfälle att prata ordentligt både med Charlotta och med stora delar av personalstyrkan när vi faktiskt kunde fika tillsammans en stund.

Det där med raster och fika är det annars så där med. En barnmorska kan ju inte lämna en kvinna när förlossningen startat… Men, en klok chef har sedan en tid tillbaka inför rastavlösare, så numera hinner alla ta lunch någon gång under dagen.

Jag fick också förmånen att följa en och samma kvinna från strax efter att hon kom in till dess hennes son föddes strax efter kl 16 under viss dramatik…

Eftersom hon hade fött fyra barn komplikationsfritt tidigare förväntade sig alla en snabb och förhållandevis lätt förlossning. Vi skojade om att hon fick lova att föda före 14, så att Charlotta (och jag) fick vara med hela tiden. Klockan blev 14 och över det. 15:30 var ”vårt” skift slut, men eftersom förlossningen verkad vara nära stannade jag kvar.

Nu får jag väl erkänna att mitt ”bidrag” var tämligen blygsamt… Innan slutskedet kunde jag vara behjälplig med att hålla handen, uppmuntra, hämta saft och glass. När förlossningen kom igång stod jag i ett hörn och höll andan… Och tryckte på larmknappen upprepade gånger.

För det som skulle varit lätt och enkelt blev svårare än väntat. Barnet fastnade! Den då ansvariga barnmorskan kallade på en barnmorska till, sen fick jag trycka på larmet för ytterligare en, ytterligare en, ytterligare en, och den sist anlända barnmorskan fick larma läkare. Och det var ungefär då jag slutade andas…

Det gjorde som väl var inte varken mor eller barn. Efter viss dramatik kom till slut en stor och välväxt pojke ut. "Vårt" förlossningsrum

Det blir inte alltid som förväntat, men tack och lov slutar det ofta bra.

Tidigare på dagen hade jag tillfälle att prata ganska mycket med framför allt barnmorskorna på avdelningen, men hann även med en tur upp till BB och prata med personalen där.

Det alla framför är sin oro över att inte ha tillräckligt med tid för varje födande (och nyförlöst) kvinna.

En förlossning är omtumlande! Och ibland tillstöter komplikationer. En del kvinnor är förlossningsrädda, en del har andra medicinska besvär som försvårar. Allt fler är gravt överviktiga. Och alla har sina egna, indivudella sätt att hantera situationen och önskemål om hur de vill bli bemötta. En del är urstarka och helt trygga, andra rädda, vilsna och smärtpåverkade. Några vill ha all smärtlindring som finns, andra ingen alls. Men alla, alla behöver stöd av kompetenta barnmorskor.

Studier visar att om kvinnan får det stöd och den trygghet hon behöver under förlossningen, blir inte bara födelsen en finare upplevelse, utan det blir också färre komplikationer och förre kejsarsnitt. Det har också betydelse för amningen och för anknytningen mellan mor och barn. Och för om kvinnan vill föda fler barn i framtiden (och fler barn behöver vi i det här landet!).

Jag får också veta att flera, ofrivilligt, arbetar deltid. Trots politiska beslut om att erbjuda alla heltid är detta inte genomfört. I sommar har barnmorskor blivit  erbjudna 40% arbetstid! (Försök försörja dig på det!) Trots att det varit mer eller mindre kaos på förlossningen…i år igen….

Jag kommer inte ens ihåg hur länge sen det var vi första gången från Moderaterna lyfte fram sommarproblematiken! Intresset från S, V och MP har tyvärr varit obefintligt att ta tag i den här frågan! Sommarkaoset tycks komma som en fullständig överraskning varje år.

Och vad det gäller kvinnors arbetstider verkar intresset mest vara akademiskt. När det kommer till verkligheten, att faktiskt ta itu med problemet i den region man ska föreställa styra, då händer desto mindre… Socialdemokraterna pratar och pratar om genusperspektiv. Men det faktum att kvinnor har lägre tjänstgöringsgrad och lägre löner i S-styrda Västra Götaland tycks bekymra dem mindre. Bristen på politiskt ledarskap är lika stor i den här frågan som i d flesta andra…