På vikten av att bli förstådd -på riktigt!

I onsdags kväll fick jag vara med ett gäng ungdomar och baka pizza och prata. Inte så ovanligt kanske. Lite mer ovanligt (för mig i alla fall) var att platsen för pizzabaket var lekterapin på Drottning Silvias Barn-och Ungdomssjukhus. Och att alla ungdomarna drabbats av cancer.

Vi pratade överhuvudtaget inte sjukdom under kvällen. Det är inte i det syftet gruppen träffas. Men vikten av att träffas blev ändå väldigt tydlig – en flicka åker till varje träff , med färdtjänst från Lidköping… En liten nätt resa på ca två timmar, för en ungefär lika lång tonårsträff. Det säger nåt om behovet att träffa kompisar med samma erfarenheter (och kanske också att få träffa en del av personalen under avslappnade former).

Jag frågar en av tjejerna vad som är det bästa med träffarna. Hon förklarar ”När jag berättar för någon att jag är sjuk, så säger de ”Åh, jag förstår!” Men det gör de ju inte! Inte på riktigt. Här förstår alla precis. Och hit kan jag gå utan peruk eller mössa utan att nån stirrar, pekar eller frågar. De förstår om jag är extra trött och inte riktigt orkar göra nåt, men ändå vill va’ med”

Att barn faktiskt drabbas av cancer är rätt obegripligt för de flesta av oss. Att hantera detta faktum är svårt. För att barnen/ungdomarna ska få leva ett så normalt liv som möjligt, både under och efter sin behandling, är det viktigt att få stöd, inte ”bara” av sjukvård och föräldrar, utan också av andra unga i samma situation.

Och vill du göra något för att göra livet på Barncancercentrum  något lättare, skänk gärna en slant till Insamlingsstiftelsen:

www.barnsjukhuset.nu

 

2 kommentarer för “På vikten av att bli förstådd -på riktigt!

  1. Nej, de ska de absolut inte! Men det insamlingssstiftelsen gör är att försöka sätta lite ”guldkant” på en annars kämpig tillvaro. Fixa sånt som inte våra skattemedel räcker till när sjukvården måste prioritera. Te.x fler videofilmer, pizzakvällar, lite fler rokiga prylar till lekterapin, Sinnenas rum , Lydias trädgård och mycket, mycket mer som uppskattas stort av både föräldrar och barn.
    Att dela med sig kan aldrig vara fult i mina ögon! Om jag känner att jag har råd att göra en annan människas liv lite bättre genom att skänka pengar eller tid, eller kanske begagnade kläder eller nyinköpta julklappar, då gör jag gärna det!

Kommentering avstängd.