Att människovärdet inte sitter i en papperslapp

Diskussionen kring tiggare, gatumusikanter och fattigdom pågår ständigt.

Fast sällan diskuteras människorna bakom etiketterna. Bara själva fenomenet. Men bakom ”tiggaren” finns en människa. En människa som, med största sannolikhet, inte sett någon annan utväg för sig själv och sin familj, än att lämna sitt hemland och tigga ihop till sin försörjning. Huruvida det är organiserat eller kriminellt är en diskussion jag inte tänker ta just nu. För det är nämligen inte de vuxna, som vi ser och kanske stör oss på, eller skräms av, som bekymrar mig mest.

De som defintivt inte haft något val är de minderåriga barn som följer sina föräldrar i jakten på ett bättre, drägligare liv.

Därför blir jag så otroligt glad när jag idag läser att Räddningsmissionen och Stadsmissionen tänker starta en förskola för dessa barn. De barnen har inte haft en chans att välja varken flykt, flytt, burkletning eller tiggeriet. De  är barn. Och har rätt till en barndom, precis som alla barn. Människovärdet hänger inte på ett uppehållstillstånd. De vuxna gör ändå ett val, även om det sker under vidriga förhållanden. Men barnen, de har inget val. Men de har rätt till sitt människovärde och sin barndom.