Samverkan…

MP900185238…är vår stora utmaning och möjlighet.

När vår befolkning blir allt äldre ställs större krav på såväl regioner/landsting som kommuner att samverka. I dag är vi bevisligen allt för dåliga på detta. Det finns några lysande, goda undantag, men det krävs mer.

Vi blir allt äldre, lever allt längre. Förhoppningsvis blir de sista åren också allt friskare. Men det är bara att se sanningen i vitögat – med stigande ålder kommer allt fler sjukdomar. Och ofta flera sjukdomar eller åkommor samtidigt. Var för sig är de kanske in så besvärande, men sammantaget gör de oss sköra och ökar risken för svårare sjuklighet.

Många äldre åker idag in till akuten upprepade gånger. På ett studiebesök på en akutmottagning häromdagen fick jag höra att ”rekordet” var ca 150 besök på ett år – av samma person! Det kan inte vara rimligt! För sjuka äldre är det en stor påfrestning att åka hemifrån till en akutmottagning. Där de kanske också måste vänta i många timmar, eftersom de inte är så svårt sjuka att de prioriteras.

Vi behöver samverka, så att gamla känner att de har en trygghet i hemmet. till exempel genom en kombination av kommunal hemsjukvård och mobila team från sjukhuset. Team som kommer hem när sjukdomen försvåras tillfälligt, eller när något nytt av akut karaktär tillstöter. Så att den som är gammal, sjuk och skör inte tvingas till långa väntetider på akuten. Och kanske inläggning på sjukhus som egentligen inte skulle behövas. Under förutsättning att en god vård och omvårdnad istället kunde ges i trygghet i det egna hemmet, oavsett om detta är i eget boende eller i särskilt boende. Det skulle också radikalt minska risken för att få med sig andra smittor/infektioner från sjukhuset.

Som det ser ut idag på våra sjukhus riskerar man också att flyttas mellan olika avdelningar pga platsbrist. Varje flytt av en gammal människa förlänger vårdtiden med i snitt tre dagar. Tre dagar ytterligare (helt i onödan) hemifrån med allt vad det innebär av otrygghet, risk för ökad förvirring mm. Men också tre dagar som kostar sjukhuset stora pengar.

En stor anledning till vårdplatsbristen är att kommunerna inte erbjuder färdigbehandlade patienter plats/vård så snart patienten är utskrivningsklar. I dag har kommunerna rätt till fem”gratisdagar” då patienten alltså kan vara kvar på sjukhuset trots att han/hon inge längre har behov av sjukhusvård. Den här jul-/nyårshelgen blev det nästa absurt tydligt när så många helgdagar gjorde det möjligt för kommunerna att i princip ”stänga” sitt hemtagande under fler dagar än vanligt.

Det här leder till en ond cirkel: sjuka gamla åker in till sjukhuset istället för att få vård hemma. De får vänta och omplaceras, vilket gör dem sjukare och ökar vårdtiden. Eftersom sängarna är upptagna av färdigvårdade patienter får de sjuka flyttas runt. Och blir ännu sämre. Och en vårdplapts på ett sjukhus kostar väldigt mycket mer än en plats på ett kommunalt boende, eller det egna hemmet.

Och när man är rädd för att få vänta på att få vård känner man sig otrygg och sjukare och kanske mer benägen att söka vård tidigt, för att ”gardera sig” för väntan. För att inte tala om pressen på anhöriga som många gånger får ta ett stort ansvar.

Vi måste få till en samverkan som både ser till att ge vård på bästa sätt på bästa plats – för patienten – och som ser till att frigöra vårdplatser till dem som verkligen behöver dem. Vi behöver mer av direktinläggningar (på rätt avdelning) för kända patienter, snabbspår för identifierade diagnoser (typ Hjärnvägen för strokepatienter, Ålderstigen för geriatriska patienter, Höftspåret för höftledsfrakturer) och vi behöver bättre vårdplaneringar och stöd i hemmet. Och vi behöver göra allt detta (och mycket mer!) samtidigt.

Det är en utmaning. Men samtidigt en möjlighet. För, som en av cheferna på akuten sa ”Det är sketdyrt att göra fel”. Så gör vi rätt från början spar vi både sjuklighet och pengar.

Sjuhusvården i Sverige är generellt sett mycket, mycket bra. Men sjukhus är, trots det, en farlig miljö för äldre att vistas i. Här finns infektioner, risk för fallskador, risk för förvirringstillstånd. Det bästa är naturligtvis om man snabbt får den vård man behöver och snabbt kan komma tillbaka till sin vanliga miljö igen. Med den vård och omsorg som kan behövas efter en sjukhusvistelse.

Det faktum att vi lever allt längre borde enbart vara positivt! Inte leda till oro varken över hur våra gemensamma skattemedel ska räcka till allt, eller över hur det ska bli den dag vi själva blir i behov av vård.