Att det handlar om människosyn, rätt och slätt

Sitter och läser kvällstidningar och ilsknar till (Inget direkt nyhetsvärde i det, jag vet…)

Ilsknar till på människor som tar sig rätten att förstöra andras liv. Det som taggade igång mig idag var rubriken om tjejen som ”inte var tillräckligt full för att ha blivit våldtagen”. Mycket möjligt att vi har nån form av idioti i lagstiftningen här. Högst sannolikt, eftersom motsatt rubrik har kunnat läsas tidigare, alltså att vederbörande var för full.

Vad det handlar om är den människosyn förövarna har. Och jag skriver mycket medvetet människosyn. Inte kvinnosyn. För de här människorna har som regel problem med fler än kvinnor. Vi provar meningen: ”Kvinnor som blir våldtagna har sig själva att skylla.” Och, la voila, i den märkliga människosynens värld är orden ”kvinnor” och ”våldtagna” lätt utbytbara mot ”homosexuella”, ”judar”, ”muslimer”, ”funktionshindrade”…. Eller vänta lite, nu blev det lite väl svåra ord där. Vi fortsätter översättningsövningen – ”bögar, flator, puckon och krymplingar”. ”Våldtagna” kan fortfarande användas för de olika kategorierna, men vi kan också prova med ord som ”knackade”, ”gasade”, ”sprängda i bitar”, ”inlåsta på dårhus”, ”skjutna”, ”utrotade”.

Det finns mycket att välja på här….

Vad det handlar om är synen på människor i största allmänhet. Och synen på människor som inte ”är som jag” i synnerhet. Åsikten att man har rätten att göra vad man vill med/mot dem som ”inte är som jag”.

En åsikt som jag tror bottnar i en stor rädsla för det man inte känner till och kan identifera sig med. De där ”andra”. Och, i sin rädsla, ett behov av att så långt som möjligt distansera sig från ”de där andra”. Göra dem omänskliga, utan rättigheter. För att slippa se…att de på insidan faktiskt är precis som jag…