Att jag får det hela tiden bekräftat…

… Att den psykiatriska vården i Västra Götaland inte räcker till för att uppfylla behoven.I dag behandlade Regionfullmäktige min motion om psykiatrisk telefonrådgivning dygnet runt. Från början ville S, V och MP avslå motionen. När debatten pågått en stund gjorde de en liten piruett och ändrade sig till återremiss. I och för sig bättre än avslag, men… Anledningen är sannolikt att de, på sittande möte, upptäckte att det fanns en majoritet för att bifalla motionen!

Så, för att rädda ansiktet och köpa sig tid, drev man igenom en återremiss. Det mest komiska i det hela är att anledningen till återremissen var att ärendet tagit så lång tid att remissvaren riskerad vara irrelevanta! Så nu får jag vänta ÄNNU längre. På ytterligare en remissrunda. Suck…

Men – Jag personligen kan vänta (och hoppas på att bli återvald för ytterligare en mandatperiod för att hinna se resultatet). De som inte kan vänta är alla de som faktiskt har behov av en psykatrisk rådgivning. Alla de som idag inte får det stöd de behöver.

Och under dagen idag har jag fåttmdet bekräftat, både från enskilda personer och från patient- och anhörigföreningar, behovet finns, hjälpen saknas.

I princip varje gång jag motionerar om, interpellerar om, talar om, psykisk ohälsa får jag förtroendet att höra berättelser från människor som själva upplevt maktlösheten. Många gånger från anhöriga som berättar om en ständig kamp att bli tagna allvar, att bli lyssnade på. Det handlar om föräldrar, om vuxna barn, om äkta makar, flick- och pojkvänner. Om människor som gör ALLT för dem de älskar. Som upplever hela ”vårdapparaten” mer som ett motstånd än en reell hjälp.

Varför är det så?

Jag tror att de som väljer att arbeta inom psykiatrin verkligen gör detta av ett genuint intresse och vilja att faktiskt hjälpa människor med psykisk ohälsa/sjukdom/funktionsnedsättingar. Och de gör ett makalöst jobb varje dag (och natt). Men… De tvingas arbeta under ständiga neddragningar och besparingar. De lever med en ständig frustration att inte kunna göra det de genom sin utbildning och erfarenhet vet är det bästa för patienterna. För att psykiatrin i Västra Götaland ständigt nedprioriteras av den rödgröna ledningen.

Man ”har inte råd” att satsa  psykiatrin. Men OECD’s pinfärska rapport visar att den psykiska ohälsan i Sverige kostar 70 miljarder kronor. ”Översatt” till VGR betyder det 12 miljarder i samhällskostnader.

Vi har inte råd att INTE satsa på psykiatrin!