Communico, ergo sum

Tillåter mig en lätt travesti på det mer kända ”Cogito, ergo sum” – jag tänker, alltså finns jag.

Idag känns ”Jag kommunicerar, alltså finns jag” mer relevant.  På gott och ont…

Häromdagen skrevs en hel del om att kvinnor var mer aktiva på nätet än män. Och det är säkert sant. Nätet ger oss alla, som är intresserade, en ny arena att kommunicera på.

En arena som inte begränsas av antal tecken (”Jo, artikeln är bra. Kan du bara korta ner den till 1500 tecken så kan vi ta in den nästa vecka”), inte av redaktioners eventuella väl- eller motvilja mot mig som skribent.

Så visst vore det väl dumt att inte ta chansen?

Som politiskt aktiv och intresserad tycker och tänker jag en hel del om en hel massa saker. Sånt som jag gärna vill dela med mig av – och ännu hellre diskutera.

Den här bloggen ger mig, i all enkelhet, möjlighet att göra det.  Är som helst, var som helst, utan att behöva be om spalturymme. Så visst vore det dumt att inte ta chansen?

Genom Facebook kan jag kommunicera med såväl gamla som alldeles nyfunna vänner. Och vänners vänner. Och få en inblick i hur vardagen för människor med olik funktionshinder ser, hur föräldrar upplever skolan, hur patienter blir bemötta i vården, hur vårdpersoanl blir bemötta av patienter kch anhöriga, hur mina politiska motständare tänker, ur mina politiska fränder funderar. Kort sagt, det mesta om livet självt.

ja, ja, det mesta som syns på FB är ju tillrättalagt och tillgullat. Men vi för också en hel del diskussioner mer privat, via meddelandefunktionen.

Och för mig är FB också ett sätt att visa att även förtroendevalda är vanliga människor. Lika morgontrötta som alla andra, med bekymmer med barnpassning, trassel och glädjeämnen i skolan, fantastiskt roliga dagar som varvas med trist rutinarbete. Med vänner , familj och diverse släktingar. Med ett förflutet som påverkar och med en framtid som kan påverkas. Precis som alla andra.

Att kommunicera är livsluft. I ett socialt vakuum kan ingen stå ut. Så, visst vore det dumt att inte ta chansen att få kommunicera med fler, och andra, än dem vi träffar i vår vardag?