På ishockey och politik

Så här dagen efter är det väl fler än jag som går runt och småler och gnolar ”VM-guld, VM-guld, VM-GUUUUULD!

och i morgonsofforna spekuleras och analyseras det. I en av sofforna i morse satt min gamle favorit, Curre Lundmark. Han pratade om ”vattenbärarna”. De där som ”bara gör sitt jobb”. De som inte heter Sedin eller Lundqvist. Som inte får smeknamn som ”Monstret”. Men som inte ett segrande lag kan klara sig utan.

och jag tänker att de finns inom politiken också. De som inte blir politikens fixstjärnor, som inte får de stora rubrikerna eller blir uppringda av DN för en kommentar.

Men, som är en förutsättning för att även det politiska livet ska fungera. Det är människor som ofta inte gör så stort väsen av sig. Men som bidrar med klokskap och nytänkande. Som ställer kluriga frågor. Inte i förtjusning över att höra sin egen röst, utan för att de verkligen tänkt till. Som drivs av en genuin önskan att göra världen en liten smula bättre genom sitt politiska engagemang. Politikens vattenbärare. Som aldrig kommer bli ministrar, men som ger ett parti förutsättningsrna att få tillsätta ministrar.