Jag förstår inte….

Ok, nu bor jag inte direkt i förorten… Möjligen föreföreföreföreförorten. Eller, nåja, bonnvischan.

Men… Om en machetebeväpnad man hotade mina grannar skulle jag vara väldigt tacksam för ett polisingripande. Jag skulle inte, defintivt inte, reagera genom att tända eld på mina grannars bilar…. Jag tror heller inte att mina grannar skulle uppskatta att ena dagen bli dödshotade och nästa få sina bilar totalförstörda. Inte heller att de skulle uppskatta att horder av barn, ungdomar och nägra vuxna – från mitt område plus nåt annat – försökte arrangera nån form av inbördeskrig light. Inte heller att de som ägnar sig åt denna aktivitet försöker använda bostadsområdets väl och ve som alibi för sitt sgerande!

För det kan väl ändå inte vara till varken deras eller deras grannars gagn att ägna sig åt förstörelse, sabotage, misshandel och hot?

Och var är alla kloka vuxna? Var är föräldrarna till de i vissa fall mycket, mycket unga förövarna? Återigen, jag må bo på landet, men inte 17 får  min 12-åring vara ute på nätterna och härja! Stryk härja för den delen – inte 17 får min 12-åring vara ute på nätterna, punkt, utropstecken.!

Jag tror inte att polisen tar lättvindigt på dödsskjutningen. Jag beklagar väldigt starkt att ingripandet slutade så illa. Men, tänk efter en stund till. En uppretad man med machete – det kunde gått mycket, mycket värre. Om han fått tag på några av dem han hotade. Tänk om han istället allvarligt hade skadat några av de ungdomar som nu härjar och bränner. Tänk om det hade varit de som blivit offer. Nu väljer de själva istället att bli förövare. Att bli de som misshandlar, saboterar, förstör, bränner, slår sina grannars liv i spillror.

För det är ett val de har gjort. Alldeles själva. Ingen håller kniven mot strupen på dem. Det är ett eget val. Att bli förövare och förbrytare.

Hur detta skulle kunna vara i något slags ”försvar” för förorten förstår jag inte.