Verkstad – och allt på en gång!

Är nyss hemkommen från en mycket bra konferens i (H)järnkolls mfl regi, på temat samverkande rehabilitering (för personer med psykisk ohälsa/funktionsnedsättning/sjukdom) och psykiskt hållbara arbetsplatser.
Det är inte lätt att sammanfatta en heldag med både bra föredragningar och många, många bra diskussioner i pauserna. Men, ska jag kort sammanfatta mina egna slutsatser blir det just – verkstad och allt på en gång!
Det finns SÅ många bra samverkansplaner och riktlinjer och gud vet vad….som samlar damm… Det är dags att göra verkstad avv allt snackande. Se till att planerna inte förblir planer utan omsätts i verklighet. Det görs på många håll redan idag, men det måste göras överallt! Och vi måste bli bättre på att dra lärdom av dem som faktiskt får det att fungera.
Och allt måste göras samtidigt! För det hjälper inte om arbetsförmedlingen knyter knut på sig själv, om inte personen har fått adekvat vård först. Eller om han/hon inte kan försörja sig under tiden, eller blir utförsäkrad pga stelbent regelverk. Att ge all vård i världen och utlova arbete, utan samverkan med arbetsförmedlingen leder bara till besvikelse. Kort sagt, att göra det ena utan det andra funkar inte. Personer med nedsatt psykisk hälsa har ofta svårt att få jobb. Samtidigt vet vi att just jobb är en av de främsta friskfaktorerna för just psykisk hälsa. Det är alldeles för lätt att hamna i ”Moment 22”. För att inte göra det måste vi få slut på alla stuprör och sugrör inom de verksamheter som faktiskt har som jobb att rehabilitera människor och få dem att må så bra som bara möjligt. Och det måste göras samtidigt, inom alla dessa myndigheter och vårdgivare. Hos primärvård och specialistpsykiatri, hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, hos Socialtjänst och samordningsförbund. OCH, inte minst – vi måste ta tillvara kunskapen och komptensen hos dem som faktiskt VET hur det är, nämligen individerna/brukarna/patienterna/klienterna – kalla dem vad du vill – men det är de människor som faktiskt vet hur det är att vli ”utsatt” för alla dessa myndigheters omsorger som kan lära oss alla vad som kan och bör göras! Att inte ta tillvara den kunskapen vore som att ge sig ut i öknen med ett sandpapper som karta, för ”det är ju ändå bara sand”….