På sjukvårdsdebatten

I talarstolenHär kommer ett försök att återge mina anföranden under budgetdebatten. Eftersom jag inte har några skrivna manus, blir det lite på ett ungefär. Vill du veta exakt – kolla på web-TV:n: www.vgregion.se/rf

Sjukhus:

I går tog regionstyrelsens ordförande Gert-Inge Andersson oss med på en cykeltur. Jag tänkte skicka med några visdomsord på denna cykeltur:

”Livet är som att cykla – för att hålla balansen måste man fortsätta framåt”.  Albert Einstein

Och det är just det vi behöver göra – rikta blicken och farten framåt. Längre framåt.

Det  våra sjukhus behöver är långsiktiga förutsättningar. I dag klarar några sjukhus budgeten, men inte tillgängligheten. Några klarar tillgängligheten, men inte budget.

Att ”dutta” med insatser här och där, när krisen blivit för stor, duger inte.

Det är som att försöka släcka en skogsbrand med spann. Och vad ska man hälla vattenspannen över – budgetbranden eller tillgänglighetsbranden?

Man måste brandsäkra innan.

Det krävs långsiktiga förutsättningar för utveckling. För att ge sjukhusen möjligheter att på allvar arbeta med vårdprocesserna, akutprocessen, tillgänglighet och samverkan.

Därför satsar Moderaterna 450 miljoner kronor varje år under tre år för att ge sjukhusen stabilitet och förutsättningar för sitt utvecklingsarbete.

Inte minst är detta viktigt för Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Som, förutom att vara länssjukhus, regionsjukhus och universitetssjukhus, också har uppdraget att vara ”sista utposten”. Ett uppdrag som innebär att 24/7/365 med kort, eller inget varsel, ta över ansvaret för patienter från andra sjukhus pga större olyckor, krav på högspecialiserad vård eller helt enkelt för att andra sjukhus har otillräckliga resurser.

Psykiatri:

Männniskor med psykisk ohälsa får senare diagnoser än människor med enbart kroppsliga sjukdomar.

De drabbas oftare och av fler kroppsliga sjukdomar. Och får dessutom vänta längre och får sämre vård än personer utan psykisk ohälsa.

De har fler undvikbara slutenvårdstillfällen, sannolikt pga ovanstående.

De drabbas också av för tidig död i större utsträckning

Detta är naturligtvis en personlig förlust för var och en som drabbas. Men också för familj, släkt, vänner, arbetskamrater, grannar – listan skulle kunna göras ur lång som helst.

Det är också en samhällsekonomisk förlsut. Dubbel eller trippel, beroende på vad man röknar med – bortfall av skatteintäkter, kostnader för sjukvård, sjukskrivningskostnader osv ov. För och från såväl patient som anhöriga.

Tre saker behövs:

– Förebygga

– Tidig upptäckt

– Tidiga insatser

Förebygga kan man föra genom att identifiera riskgrupper. Vad gäller barn kan några identifieras redan på BVC. Vad gäller vuxna kan primärvården göra stora insatser.

Tidig upptäckt – Även här har BVC en viktig roll att fylla. Elevhälsan är många gånger barns/ungas i skolåldern första kontakt. Även här har primärvården en viktig roll att fylla. Samverkan mellan dessa MÅSTE fungera! Vi moderater vill också inrätta ett kompetenscentrum för barns och ungas hälsa. Och stötta upp elevhälsan med mobila team, som kan assistera vid behov.

Tidiga insatser – BUP, Ungdomsmottagningar, primärvård, öppenvårdspsykiatri, akutpsykiatrin. Alla behövera agera, snabbt och dessutom samverka.

Vi behöver också fortsätta utveckla psykiatrin. T.ex genom fler SLÖP-ÖPpenvård), integrerad psykiatri, flexibel ACT, samverkan med brukarorganisationer, telefonrådgivning, terapier via internet, mm mm.

Mot detta står den politiska ledningens ”ambitioner”: Att uppfylla vårdgarantin. Öka registreringen i psykiatrins kvalitetsregister. Minska undvikbar slutenvård.

Men det är inga MÅL. Det är ju bara medel. Vi måste ha högre ambitioner än så! Målet måste vara en förbättrad psykisk hälsa. Då krävs såväl ambitioner som visioner och konkreta insatser.

Jag yrkar därför bifall till det moderata budgetförslaget