Förbättra rehabiliteringen för personer med psykisk ohälsa

Vi vet att psykisk ohälsa står för en mycket stor andel av dagens sjukskrivningar. Jag har tidigare skrivit om vikten av att tidigt upptäcka och göra något åt psykisk ohälsa.
Nu ger jag mig på steget efter – nämligen rehablitering efter sjukdom. Arbete är en av de viktigaste ”friskfaktorerna” för psykisk hälsa, är man redan drabbad av ohälsa blir det själklart ännu viktigare att så snart som möjligt komma tillbaka till sitt ”vanliga” liv. I dag görs mycket goda insatser, men tyvärr inte tillräckligt samordnade. Det vill jag rätta till. Jag lämnar därför idag in en motion på temat. Är du intresserad, läs den här nedan:

Motion angående samordnad rehabilitering för personer med psykisk ohälsa/sjukdom
 
De senaste årens stora reformer av sjukförsäkringen har varit betydelsefulla för att minska vuxnas sjukfrånvaro. Utmaningar kvarstår dock, framför allt är det av stor vikt att hjälpa människor med psykisk ohälsa/sjukdom tillbaka till arbetsgemenskapen.

Psykiska diagnoser står i dag för cirka 40 procent av alla pågående sjukskrivningar och för huvuddelen av ökningen av sjukskrivningarna. Psykisk ohälsa är i dag också den vanligaste orsaken till långvarig sjukfrånvaro. För kvinnor som är sjukskrivna mer än ett år rör sig över hälften av fallen om psykisk ohälsa.

Att komma tillbaka till arbete efter en längre tids sjukskrivning är svårt, extra svårt efter sjukskrivning av psykiska skäl. Samtidigt vet vi att arbete i sig är en av de främsta friskfaktorerna för psykisk hälsa. Det är alltid viktigt för den enskilde att få vara en del av ett sammanhang, få fylla en funktion, känna sig behövd och betydelsefull. Att få komma tillbaka i arbetsgemenskap är därför sannolikt ännu viktigare för dem med psykiatrisk diagnos.

Sedan 1 januari 2004 ger lagen (2003:1210) om finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet huvudmännen (Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommun och landsting) ökad möjlighet att samordna sina resurser. Målgruppen är personer som är i behov av samordnade rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande parterna för att uppnå eller förbättra sin förmåga till förvärvsarbete. De gemensamma åtgärderna ska syfta till att återställa eller öka den enskildes funktions- och arbetsförmåga.

I dagsläget finns dessvärre olikheter i såväl bemötande som behandling och rehabilitering inom Västra Götalandsregionen. Goda exempel tas inte tillvara i tillräckligt stor utsträckning och erfarenhetsutbytet mellan regionens verksamheter bör förbättras och struktureras. Likaså bör erfarenheter från nationell nivå tillvaratas och spridas. Det är betydelsefullt om ytterligare åtgärder ska kunna tas för att förbättra psykisk hälsa och åstadkomma en bättre livs- och arbetsmiljö för personer med psykisk ohälsa.

Det behövs ökade kunskaper hos samtliga aktörer om vilka sammansatta behov målgruppen har. Under tiden som rehabiliteringen pågår måste man känna trygghet vad gäller försörjningen. Varje individ behöver en rehabilitering anpassad efter sina förutsättningar, möjligheter och önskemål. Därför behövs ett brett utbud .
Personer med långsiktigt nedsatt psykisk hälsa behöver också ett långsiktigt stöd och samverkan från olika aktörer.
Vi vet att personer med nedsatt psykisk hälsa har svårare både att få och behålla ett arbete. Denna kunskap måste omsättas i praktiskt handlande. Vad gäller psykiatriska diagnoser kvarstår behovet av samordning och stöd väsentligt längre än vid somatiska sjukdomar. Det är därför viktigt att inte släppa taget för tidigt, så att individen upplever sin återkomst på arbetsmarknaden som ett misslyckande. Även för arbetsgivare är det viktigt med ett långsiktigt stöd för att ”våga” anställa personer med psykisk ohälsa.

Kompetenscentrum för psykisk hälsa fyller idag en viktig uppgift vad gäller kunskapsspridning och implementering av behandlingsmetoder och diagnosticering. Motsvarande kunskap vore önskvärt inom rehabiliteringsområdet. Framförallt måste samhällets olika aktörer samverka med fokus på varje individs rehabilitering.

Västra Götalandsregionen bör därför se över möjligheterna att samordna rehabiliteringen för personer med psykisk funktionsnedsättning, sjukdom och ohälsa. En samsyn kring målgrupp, behov, tillgängliga resurser och framgångsfaktorer i arbetet måste eftersträvas hos samtliga aktörer inom rehabliteringsområdet. Att komma bort från ”stuprörsprincipen” är avgörande för en framgångsrik rehabiliteringsprocess.

Med anledning av vad som ovan anförts föreslås regionfullmäktige besluta

att Regionstyrelsen ges i uppdrag utreda möjligheterna att införa en regionövergripande, samordnad modell för rehabilitering i enlighet med motionens intentioner.