Samverka, samordna, samarbeta!!!

Besökte tidigare i veckan korttidsboendet Fridhemskullen i Kungälv.

Här är några av dem vi träffade:

image

imageSå roligt att träffa alla dessa engagerade, kunniga, kompetenta sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster mfl som varje dag uträttar regelrätta stordåd med svårt sjuka människor! Det är ett tufft jobb. Det är både fysiskt och psykiskt krävande. Människor lägger, bokstavligt talat, sina liv i deras händer. Och dessa starka, fantastiska människor tar emot och bär – både slitna kroppar och livsöden. Jag blir lika in i själen glad varje gång. Och hoppas att många unga kan ta till sig av alla goda berättelser om livet inom äldrevården och -omsorgen. För vi behöver många nya medarbetare i framtiden.

Vad vi mer behöver är mer av samverkan, samordning och samarbete mellan kommunala och regionala verksamheter.

Alla jobbar ju för patientens bästa. Men det räcker inte. Vi måste samordna alla insatser för de äldre, mest sjuka patienterna. För de är i behov av såväl sjukhusvård som primärvård, hemsjukvård och omsorg. Och alla de här insatserna behöver ”klicka i varandra”.

Vi var alla helt överens om att på sjukhus ska man inte vara längre än nödvändigt. Sjukhusets avancerade vård behövs stundtals. Men att bli kvar när man är färdigbehandlad är helt enkelt inte bra. Risken för infektioner är självklart större där. Liksom risken för fallskador. Förvirringstillstånd kan förvärras när man är i en ovan miljö, med ovana rutiner. Sen ligger det faktiskt nåt i det gamla talesättet ”Borta bra, men hemma bäst”…

Men för att tryggt kunna lämna sjukhuset och komma hem igen (oavsett om ”hem” är det egna huset/lägenheten eller ett äldreboende) måste man veta att man får den vård och omsorg man behöver även hemma.

Och allt det här är lite trixigt. För man måste göra en massa saker samtidigt och/eller i rätt följd. Några saker vi tillsammans kunde bli bättre på:

– Försöka förebygga så mycket som möjligt. Tex genom influensavaccinering, elimimera så många fallrisksmoment som möjligt, se till att personen i fråga äter och dricker ordentligt, mm mm.

– Se till att den gamla har regelbunden kontakt med primärvården. Kanske genom en äldresköterska som gör hembesök.

– Se till att så mycket vård som möjligt ges i primärvård,öppenvård eller hemsjukvård för att undvika inläggning på sjukhus.

– Snabbspår på akuten. I dag är det ofta de gamla som får vänta längst. de är ju inte ”blåljusakutsjuka”. Så de får vänta. Tills de blir jättesjuka. Av att ha väntat… Som grädde på moset riskerar de också att få med sig nån infektion från väntrummet. Är det nån patientgrupp som behöver ett snabbspår så är det de äldre.

– Om/när den gamla blir inlagd på sjukhus – se till att tillämpa personcentrerad vård (googla gärna eller på in på gpcc.gu). Planera för utskrivning redan vid inskriving – Vad vill personen själv? Vad har han/hon för förväntningar på livet efter sjukhusvistelsen?

– Kontakt, kontakt, kontakt. Samarbete, samarbete, samarbete. Så att de som jobbar i kommunen vet vad sjukhuset gjort. Och sjukhuset vet vilken vård och omsorg som väntar hemma. Att alla vet vilka mediciner som skrivits ut – och vilka personen har fått… Se till så att medicin finns för de närmaste dagarna efter hemgång. Se till att alla berörda vet vem som ska kontaktas när. Se till att det finns journummer tillgängliga. Koppla ihop vårdcentralen med socialtjänsten. Så att doktorn kan ringa rätt person direkt om man upptäcker att det brister rejält i hemmiljön. (Kolla tex hur Wästerläkarna 70+ jobbar!)

– Involvera den gamla och hennes/hans anhöriga i vården. Se till att de vet så mycket som möjligt. Har så realistisk bild som möjligt av vad som väntar. Förstår vikten av medicinering mm. Och se till att de anhöriga, som drar ett stort lass, också får stöttning.

– Använd den teknik som finns för att underlätta livet för alla (Kolla gärna mitt inlägg http://annikatannstrom.se/?p=3810) . Se till att gamla kan Skypa med släktingar på distans. Använd youtube som underhållning för somatiskt svårt sjuka. Låt den musikintresserade lyssna på Spotify. Kör gymnastik med X-Box Kinect. Skaffa en robotkatt. Se till att alla som har nytta av de får höftbyxor. Teknik finns i stort och smått. Dyrt? Ja, men vad kostar en höftledsfraktur i jämförelse med en höftbyxa? Fixa diabetesdagbok digitalt så diabetikerna kan hålla koll själva. Allt det här finns idag. Och mer därtill. Lättillgängligt. Så varför vänta?

Men viktigast av allt – tillbaka där jag började – viktigast av allt är människorna runt omkring människorna som är i behov av vård och omsorg. Kan vi se till att de mår bra och utvecklas, att de kan samarbeta över huvudmannagränser, då har vi kommit en bra bit på vägen.

Man brukar ibland jämföra äldrevården med en orkester. Var och en behärskar sitt instrument till fullo. Stråksektionen har örnkoll. Blåset blåser för glatta livet. Rytmsektionen bankar på febrilt och i absolut rätt takt. Men… det saknas en dirigent. Och om man inte spelar i rätt takt och efter samma noter, ja då låter det inte särskilt bra. Ens om violinisten är virtuos och basisten busbra. Vi måste spela efter samma noter och i rätt takt. Det är där vi har den största bristen inom dagens äldrevård.