Champagne till frukost, klänning till lunch – lägenhet och taxi på det….

Ja, ni vet ju vad det handlar om, eller hur?

Och i sociala medier rullar historierna vidare. Gamla kvittohistorier dammas av igen, nya avslöjas.
Ibland handlar det ju inte om några svindlande summor. I GP gråter ”klänningsmannen”ut, och hans vänner. Inte skulle han väl smutsa ner sig för ynkliga 500:-?!
Till att börja med vill jag påpeka för andra eventuellt fartblinda att 500:- inte är så ”ynkligt” för de allra flesta…
Men vad det handlar om är inte alltid summorna.
Vad det handlar om är att somliga anser sig ha rätten att leva efter ett annat regelverk än det som gäller för ”vanliga” människor.
Och jag tror det är det som gör oss andra så, ursäkta språket, SKITFÖRBANNADE!
För det första, att behandla hundralappar som ”ynkliga” är direkt stötande. Att ha 500:- i plånboken känns rätt skönt för de flesta, inte ”ynkligt”.
För det andra – att leva i ett demokratiskt samhälle innebär att vi har enats om en uppsättning lagar och regler som gäller för alla. A L L A.
Vi har enats om att vi betalar skatt som ska gå till sånt som är bra för alla. A L L A. De ska gå till barnomsorg, äldreomsorg, social omsorg, sjukvård, polis, skola osv osv.
Sånt som vi alla har nytta av, direkt eller indirekt. Nu, tidigare eller senare.
Och vi, då menar jag samma A L L A, har faktiskt en rätt begränsad nytta av att en person dricker champagne till frukost. Av att en annan tycker det är för jobbigt eller svårt att redovisa kvitton. Att man inte ”kan språket”. (Men handla på detta fränmande språk kan man visst). Att det är mysigt att ta med sig familjen och stanna lite extra länge på ett varmt och vackert ställe. Att ta taxi istället för apostlahästarna.

Det handlar om ärlighet. Och om vilken syn man har på sig i relation till andra. De här A L L A. Vi A L L A. Om man tycker att man är värd lite mer. Att man inte behöver följa de där reglerna som gäller A L L A. När man inte identifierar sig själv som en av A L L A andra, utan är lite förmer. Då, då är man ute på vääääldigt tunn is.
Då har man faktiskt förbrukat allt eventuellt förtroende. Oavsett hur förnämlig man är som ordförande eller styrelseledamot eller vad man nu är. Tror man att man är förmer och att det innebär förminskade krav på anständighet, då har man nog missat en ganska väsentlig del av den här dealen vi har som vi kallar demokrati.
Tror man, när man är den som attesterar räkningar att man inte har någon skyldighet att kontrollera riktigheten i dessa, ja, då har vi ett helt litet sällskap som har det glatt ute på den tunna isen.

Och jag tror att det är knakande och brakandet av den där tunna isen som vi nu hör i såväl ”gammelmedia” som sociala medier. Det har blivit svårare att dölja piruetterna och tacklingarna. Det verkar inte lika glatt därute….

”Hellre vara ute på isen och ha det glatt, än gå i lera och sörja”
Gammalt Göteborgsordspråk

En kommentar för “Champagne till frukost, klänning till lunch – lägenhet och taxi på det….

  1. Detta är precis vad alla tänkande människor reagerar på och kommer att agera efter detta på valdagen.Förhoppningsvis kommer detta inte att glömmas framgent. Mycket träffande skrivet!

Kommentering avstängd.