Tiggare, fler och fler…

Går genom Stockholm och konstaterar att det idag är fler tiggare på gatorna än bara förra månaden. Utanför ”Kafferepet” står en man jag inte sett där tidigare. Mannen med kryckorna på Drottninggatan är kvar, liksom den förvirrade mannen i Gamla Stan. Vid Slussen sitter en kvinna jag inte sett förut, på en av Stockholms blåsigaste platser. Några verkar vara ”stammisar” – jag ser dem varje gång jag är i Stockholm. Några är kanske här mer tillfälligt. Men de finns och de tycks bli allt fler. Människorna som tigger småslantar för sitt uppehälle.
Många upprörs, av olika skäl. Debatten svänger hej vilt, krav på förbud förs fram. Men, det går liksom inte att förbjuda människor. Eller fattigdom.

Så, vad göra?
De flesta tiggare kommer från ett och samma land, nämligen Rumänien.
För mig är svaret rätt givet: Vad vi kan – och måste – göra är att ställa krav på Rumänien att faktiskt ta hand om sina egna medborgare. Det är staten Rumänien som har ansvaret att ge skydd, socialt stöd och säkerhet åt sina egna medborgare. Ansvaret för att dem en anständig tillvaro.

Staten Rumänien, inte staten Sverige eller svenska kommuner eller enskilda engagerade medborgare.

Det är inte alls svårt att förstå att dessa rumänska medborgare försöker skapa en drägligare tillvaro för sig själva och sina familjer. Det månatliga ”socialbidrag” de kan få i Rumänien motsvaras av inkomsterna av ungefär två dagars tiggeri i Sverige… Och det är inga stora inkomster de drar in, ungefär en hundralapp om dagen. Och de har faktiskt rätt att, som EU-medborgare vistas i Sverige. De har rätt, men det är inte rätt att människor ska behöva tigga för att deras eget hemland inte tar sitt ansvar för alla medborgare.

Sverige och resten av EU måste ställa skarpa, omedelbara krav på Rumänien att ta sitt ansvar för sina egna medborgare.
Vi kan känna medkänsla eller misstro, välja att skänka eller inte. Men ansvaret, det kan och ska vi inte ta. För ansvaret är Rumäniens, ingen annans.