Vinst = vinst för välfärden

Fascineras smått av debatten om vinster i välfärden. Det är väl det enda område i världshistorien där det är ”fint” att gå med förlust? ”Fint” att be skattebetalarna om mer pengar, för att gå med ytterligare förlust?
Är det nåt som skulle förbjudas så är det förluster inom välfärden. För välfärden är det viktigaste vi har! Och den förtjänar det bästa. Liksom den personal som faktiskt förser oss med välfärd.
Vinst betyder ju egentligen bara att man går med ett visst överskott. Hur kan det vara fel? Vill man utveckla en verksamhet behövs öveskott. Om tex en vårdcentral (offenligt eller alternativt driven) gör sitt jobb så bra, så att fler patienter väljer att lista sig där, ja då måste ju vårdcentralen kunna växa för att ta emot fler patienter.
Alltså behöver man kanske bygga om eller bygga ut, anställa fler, kompetensutveckla sin personal. I syfte att ge fler patienter en bra vård. Ska man kunna detta, ja, då måste man faktiskt gå med överskott. Att gå med underskott eller +-0 omöjliggör ett vettigt växande. För att växa krävs vinst. Eller, kalla det vad du vill, men verksamheten måste gå med plus. Glöm tramsig semantik. Välfärden behöver vinster för att utvecklas. Vill man stå still och stampa, eller backa. Vill man motverka kvalitetsutveckling och valfrihet, ja, då ska man definitivt kräva stopp för vinster i välfärden.
Vill man framåt, vill man se drivkraften hos personalen inom välfärden, då måste man också belöna ett väl utfört arbete! Ett arbete som kommer dig och mig och våra anhöriga tillgodo. Varje dag. Varje natt. Dynget runt. Veckan lång. Hela året om. För att det finns människor som valt välfärdsyrken. Yrken som får dig och mig och våra anhöriga att färdas väl genom livet. För det är det välfärd handlar om