På sjuksköterskelöner

Kanske har du läst i dagens GP att jag tycker att sjuksköterskorna på Sahlgrenska borde ha högre löner?
Resonemanget blir, som alltid, väldigt förenklat och förkortat i tidningsversionen, så jag tänkte passa på att breda ut mig lite mer här.
För det första: Jag tycker ärligt talat inte att ingångslönerna är det största problemet. Vilket jag också säger när jag träffar fackföreningarna. Det riktigt stora problemet är att det finns alldeles för lite av lönekarriär inom sjuksköterskeyrket. Och ska jag vara helt ärlig skulle i allaf all jag bli riktigt f-b-d om jag vore sjuksköterska med flera år i yrket och fick finna mIg i att nyutexaminerade kollegor fick lika hög lön…
Erfarenhet och vidareutbildning måste löna sig!

Och om man klart och tydligt ser att man har en positiv löneutveckling framför sig kan man lättare acceptera sin ingångslön – för man vet att man kan påverka sin framtida lön!

Vad gäller specifikt SU (vilket innefattar såväl Sahlgrenska som Östra och Mölndal) är att lönerna (inte alla, men vissa) faktiskt ligger under lönerna på andra sjukhus i regionen. Det tycker jag inte är rimligt. Orsaken är att SU ändå har relativt lätt att rekrytera, eftersom man ligger i ett område dit folk flyttar. Och där många sköterskor också utbildas. De sjukhus som ligger ute i regionen uppges då behöva lönen som extra ”lockbete”.

Det här är ett resonemang jag har svårt att ställa upp på. Jag anser att det är kvalifikationer som ska premieras. Inte bostadsort.

På ett sjukhus som Sahlgrenska ställs stora krav på personalen. Obs – jag säger inte att det inte ställs krav på andra sjukhus! Men det innebär inte att det är rätt att lönediskrimera av geografiska skäl.

Jag skulle önska att man vid lönesättningar tog den största hänsynen till kompetensen hos den enskilda sjuksköterskan. Vad har hon/han för erfarenhet? För vidareutbildning? Hur bidrar han/hon till att föra utvecklingen framåt?
Det är för mig oerhört mycket mer intressant än geografi!