På matematik – idag igen…

Ja, jag hotade ju igår om att skriva om matematik idag. Så det är väl bäst jag gör det…
För just matematikundervisningen i skolan passar väldigt bra som exempel. För förutsättningarna för eleverna är så enormt olika. Och det blir så enormt fel om man behandlar alla barn likadan. Den här bilden säger mer än tusen ord :

Rättvist prov

 

I en, mig närstående grundskoleklass, fanns vid ett givet ögonblick en elev som, i fjärde klass, tyckte gymnasiematten var rätt enkel. I samma ögonblick, i samma fjärdeklass fanns en elev som tyckte det var nästa oöverstigligt svårt att svara på frågan vilket som var störst – 12 eller 21.

Båda dessa elever fick EXAKT samma undervisning… Det fick dessutom de övriga eleverna, som befann sig på en glidande skala mellan dessa båda.

Och, tyvärr känner jag igen detta från min egen skoltid. Så det har inte hänt så där otroligt mycket sedan 70-talet… Detta trots att forskningen gått framåt. Vi vet mer om hjärnans funktioner. Vi vet att barn har olika förutsättningar. Men…vi blundar fortfarande för att vi måste göra något åt det….

Och bara häromdagen kunde vi läsa om hur välbehövliga insatser sätts in alldeles för sent.  Vi fortsätter med matten som exempel: Hur stor är sannolikheten att man i nionde klass ska lyckas ”hämta hem” allt det där man missade i ettan, tvåan, trean, fyran, femman, sexan, sjuan, åttan? Hur stor är sannolikheten att man på ett år ska kunna hämta in åtta års mer eller mindre förlorad undervisning? I det ämne man redan har svårt för? Om man fortfarande har svårt att skilja på plus och minus?

Och för dem som är ”för bra” i ett ämne: Hur stor är sannolikheten att man behåller intresset och engagemanget och viljan att utvecklas om man, år efter år, får traggla på med samma bok? Som ligger låååångt under ens kapacitet? Som ger signalen att det man är bra på inte räknas, snarare är till besvär. För att man inte passar in i mallen….

Inte heller här har det hänt mycket sedan 70-talet… Själv fick jag tillbringa en del tid i kapprummet. Det var där man hamnade om man ställde krav på att få gå vidare med nya uppgifter när man var klar med de tilldelade. För att inte ”störa” den ordinarie undervisningen… Det var också där killen som inte överhuvudtaget klarade av klassrumssituationen hamnade. För att inte ”störa” den ordinarie undervisningen…

Men tänk om undervisningen kunde ta hänsyn till att BARN inte är ”ordinära”? Att olika barn har olika behov. Att barn med särskila begåvningar behöver uppmärksammas utefter sina behov. Och barn med särskilda svårigheter behöver uppmärksammas efter sina behov. Och att de här behoven sen vääääldigt olika ut.

Tänk om….

www.merkunskap.nu