Var ska jag börja?!

Annika T och Annika W

Annika T och Annika W

Har precis kommit hem från en händelserik och omtumlande dag som ”hospiterande” (praoande på vanlig svenska) barnmorska på Förlossningen på Mölndal. Sedan kl. 07 i morse har jag följt barnmorskan Annika Wennerblom i hennes arbete.

Jag hinner knappt få på mig blåkläderna innan förlossning nr 1 är i fullaste gång. Ingen assisterande undersköterska finns att tillgå, så jag får det stora förtroendet att hjälpa till med det jag kan.
Utan att bryta sekretessen kan jag säga så mycket som att just den här förlossningen innehöll fler oväntade moment än vanligt… Jag fick verkligen uppleva hur olika arbetet ter sig under dagen för en barnmorska.
Förlossning nr 2, som tog vid strax efter att nr 1 var avklarad var nämligen rena rama mönsterförlossningen. En veritabel dröm i lugn, harmoni, teamarbete, stöttning, personkemi – You name it! Och ett välskapt litet gossebarn kom till världen snabbt och okomplicerat.

Barnsköterskan Christina kollar så allt är korrrekt i "Barnrummet", ifall något barn behöver tex andningshjälp

Barnsköterskan Christina kollar så allt är korrrekt i ”Barnrummet”, ifall något barn behöver tex andningshjälp. Tio minuter senare får vi användning för den kontrollerade apparaturen…

I den första förlossningssalen har också ett välskapt litet gossebarn tittat fram, men med komplikationer efteråt. Något som upptar såväl Annikas dag, som flera av hennes kollegors. Och läkare och sköterskor från barnavdelningen. Diskussioner förs fram och tillbaka huruvida bebisen ska ligga på ”vanliga” BB eller på Barnavdelningen. Det sista Annika gör innan hon går för dagen är att se till att den lilla bebisen får en plats på Barnavdelningen, där han kan vara ständigt påpassad dygnet runt. En möjlighet som inte finns på BB.

Den trygghet barnmorskorna innebär för de blivande föräldrarna är svårt att beskriva. Den som fött/fått barn själv vet vad jag menar. Det är det ögonblick i livet när man samtidigt är både som starkast och som mest utsatt. Och minnena från en förlossning bär man med sig resten av livet. Hand upp, alla som väckta mitt i natten kan tala om exakt klockslag era barn föddes och vad barnmorskan hette! Tänkte väl, det – en hel skog!

Är det någonting som är värt att satsa på så är det en bra start i livet! För att inte göra det här till världshistoriens längsta blogginlägg rekommenderar jag en läsning av vårt moderata valmanifest, under rubriken ”När man är som minst förtjänar man det bästa”. Och lägger till det jag sagt så många gånger förut (eller  skrivit): Är det NÅN gång valfrihet för patienten är mer befogat än annars, är det när vi pratar bebisar! Alltså hela kedjan: gynekologi, reproduktiv medicin, mödravård, förlossning, BVC. Är det NÅN gång kontinuitet har betydelse, så är det när vi pratar bebisar. Eller möjligheter och svårigheter att få sådana. Och är det NÅN gång man vill ha inflytande över när/var/hur (för att förenkla å det grövsta) så är det när vi pratar bebisar. Alltså – Vårdval och valfrihet, tack!

Jag är väl medveten om att jag endast fått en ögonblicksbild under de ca 8 timmar jag haft förmånen att få följa arbetet. Men denna inblick ger mig så mycket mer än all statistik och alla rapporter jag kan få. Den ger mig en bild av hur vardagen på en förlossningsavdelning VERKLIGEN ser ut. En vardag som, på fullaste allvar, handlar om liv och död. Om den största lycka och om total förtvivlan. 24 timmar om dygnet. 7 dagar i veckan. 365 dagar om året. Den ena da’n är inte den andra lik.

Jag tar med mig många intryck, tankar och funderingar från dagens besök.

Inte minst den helt ofattbara, fantastiska känslan av att få vara med när en ny liten människa kommer till världen!

Förlossningsboken för de timmar jag var på avdelningen. Senaste förlossningen ännu inte införd. Dagens första förlossning på föregående sida, ej i bild

Förlossningsboken för de timmar jag var på avdelningen. Senaste förlossningen ännu inte införd. Dagens första förlossning på föregående sida, ej i bild