Jag gillar konceptet ”resa”!

Det mesta med det. Förseningar och inställda tåg/flyg undantagna…

Jag gillar järnvägsstationer  och flygplatser.  Genomströmningen av folk. Pulsen. jag kan sitta i evighet och fundera över alla dem som rör sig här.

Faktumförsäljarna – Vad hände i deras liv som förde dem hit?

Den lätt tilltuffsade mannen i grå ylletröja som irrar runt med en, nu lätt slokande, röd ros i handen. Vem ska han träffa? Kommer han hitta sin moatje’ (visst är det ett underbart, användbart, underutnyttjat könsneutralt ord?) när jag åkt härifrån?

Kvinnan med det forcerade, höga skrattet som precis klivit av tåget. Hur roligt har hon egentligen?

Den krumma kvinnan med hund i koppel, ”dramaten” och slängande handväska. Vem ska hon möta? Eller är ”dramaten” hennes resväska? Kanske är hon och hennes hund på väg till spännande destinationer?

Den sura tjejen i butiken, som försöker sälja på mig en extra chokladbit med butter uppsyn och orden ”En till…för bara nåt..äh, lite…va’fan sex spänn!” Inte direkt säljande argument… Hur har hennes dag varit som fått henne så irriterad redan tidig eftermiddag?

Min fantasi är ibland alltför livlig. Jag hittar på livshistorier åt dem jag flyktigt möter. Ett tidsfördriv. Jag låter den tilltufsade i ett anfall av spontanitet lämna sin ros till Pressbyråtjejen. Och hennes dag blir ljusare. Den tilltufsade slutar låta andra styra sitt liv och blir kapten på sin egen skuta. Slutar vänta, börjar agera. Ny start.

Den gamla damen och hennes lilla hund ger sig, likt Ms Marple ut på en spännande mysteriejakt på Blå Tåget. (Ja, ja – men Orientexpressen GÅR inte från Göteborg!)

Den forcerade möter ikväll någon som tar henne på allvar. Som ser HENNE. Inte hennes sönderblonderade hår och hårda yta. Henne.

Faktumsäljarna får göra en tidsresa. Får nya chanser att göra nya val. Och jag brottar resolut ned min vilja att lägga mig i de valen. De är fullt kompetenta att välja själva. Ingen annan vet bättre än dem

Själv tar jag tåget hem till en skön verklighet. Lugn och ro med familjen efter en hektisk vecka.

Och en annan dag – fantiserar jag om nya livsöden på en järrnvägsstation. En annan dag reser jag till nya destinationer. En annan dag tänker jag igen, att det bästa med att resa är att ha något och någon att komma hem till igen.