”Nej till allt!”

Eller i alla fall till det mesta. TIll större delen åtminstone.

S, V och MP ägnar sig nu åt någon slags omvänd  överbudspolitik. Det handlar om att vara emot så mycket som möjligt. Åtminstone i så hög grad som möjligt. Det är bara graden av ”emot” som skiljer…

Man vill förbjuda elever att välja skola. Lärare att ge läxor. Patienter att välja vårdgivare. Företag att gå med överskott. Svarta tjänster att bli vita.

Men… Vad vill man istället? Ja, det är man heller inte riktigt överens om. Mer än att man nog borde arbeta lite mindre. Eller mycket mindre. Eller inte alls. Från rätt till heltid till rätt till heltidsledigt (friår) och däremellan 6-timmarsarbetsdag.

Det ska defintivt löna sig mindre att jobba mer. Det är man helt överens om! Bara inte riktigt hur mycket mindre.

Och att det ska bli dyrare att anställa unga. Bara inte riktigt hur mycket dyrare. Det viktigaste tycks vara ATT det blir dyrare.

Och att det ska vara dyrare att köpa korv på restaurang än på bensinmack. Det är viktigt. Jätteviktigt.

Och man väljer helt att bortse från att det där illasinnade ”arbetandet” folk sysslar med, faktiskt genererar pengar till vår gemensamma välfärd.