När man lämnar plats för extremismen

Ingen kul dag i dag. Det är en sak att vi själva gjort ett uselt val. Trist och det kräver en stor portion självrannsakan. Men det kan jag leva med. Jag har varit med förut…

Men det jag har svårt att smälta är den plats som extremistpartierna nu tar i Europaparlamentet.
Att över hälften av alla röstberättigade i Sverige valt att inte använda sig av den rösträtten.

Det som händer då är att de mest missnöjda, mest högröstade får ett allt större utrymme.
Inte bara i Sverige, utan även i övriga Europa.
Och det skrämmer mig på riktigt! Att tex Tyskland röstar in en nationalsocialist i EP. Tyskland! Av alla länder i Europa är det väl ändå Tyskland som har de allra, allra bittraste, hemskaste, vidrigaste och – trodde jag – oförglömliga minnena av vad som kan hända när nationalsocialister släpps in till makten. Trodde jag….

När partierna till vänster om Socialdemokratin är större än Socialdemokratin…

Jag tycker det är positivt med tydliga skiljelinjer inom politiken. Men när det går från ”skillnader” till extremism, då är det inte lika roligt längre.

För mig har alltid EU varit garanten för att vi skulle slippa krig och förföljelse i Europa. Garanten för mänskliga rättigheter. Nu har Europa valt att rösta in partier som är så långt från försvarandet av mänskliga rättigheter som man kan komma. Det skrämmer mig. På riktigt.

2 kommentarer för “När man lämnar plats för extremismen

  1. Tror tyvärr inte att de flesta väljare är såpass medvetna om de enskila kandidaterna på våra listor att det var avgörande för valresultatet…

  2. – Men det jag har svårt att smälta är den plats som extremistpartierna nu tar i Europaparlamentet.

    Du menar givetvis F!.

    Hade ni haft Fjellner istället för Hökmark som 1:a namn så hade ni haft en bättre chans.

Kommentering avstängd.