Förringa inte problemen – se dem!

Läser återigen käcka inlägg om ”överdiagnosticeringar”. I dag antyder ett inlägg tom att bipolär sjukdom bara är ett utslag av ungdomliga hormoner… Och om och om igen ifrågasätts medicinering av psykiska sjukdomar/tillstånd/nedsättningar. Missförstå mig rätt – det är alltid nyttigt att ifrågasätta om mediciner är rätt lösning. Och om mediciner är den enda lösningen. Sunt. Men…

Att tro att Bipolär sjukdom är ett utslag av hormoner, att ADHD bara är ”myror i brallan”, det är att förenkla alltför mycket.

Det är säkert så att vi i de alltför långa köerna till utredningar faktiskt hittar barn med ”myror i brallan”, kanske till och med några ouppfostrade av den arten. Vi hittar säkert barn vars problem är mer av social art än psykiatrisk (var nu gränsen går där). Men, var så övertygade – de barn som gjort såväl grundutredning som fördjupad utredning och därefter fått någon form av diagnos, deras problem är vida större än hormoner och myror. Problemet är inte att för MÅNGA barn diagnosticeras, utan att alltför många, alltför länge lever utan diagnos och därmed utan det stöd och den hjälp de behöver för att klara skolgång och senare jobb (det senare förutsätter ju ofta det förra…)

Att glatt och käckt ideligen ifrågasätta högt utbildade, kompetenta läkare, psykologer och sjuksköterskor är direkt oförskämt!

Att glatt och käckt ideligen ifrågasätta själva existensen av psykisk problematik, som många gånger är livslång, är inte bara oförskämt utan dessutom direkt farligt.

Lika lite som vi skulle låta ett förlamat barn vara utan hjälpmedel, i tron att det handlar om en utvecklingsfas, lika lite kan vi lämna barn med psykiatriska åkommor utan hjälp.

Som lite allmän bakgrundskunskap kan jag nämna att vuxna med psykiatriska åkommor också får väsentligt sämre somatisk vård. Att personer med schizofreni dör 15-20 år tidigare än personer utan denna diagnos. Obehandlad mani (bipolär sjukdom) kan vara dödligt. Att det finns ett stort mått av samsjuklighet vid neuropsykiatriska sjukdomar (ADHD, autism, Tourettes), både i form av att man kan ha flera av dessa, men också i form av depression, ångest och tvång. Även kognitiva och motoriska svårigheter är vanliga vid neuropsykiatriska nedsättningar.

Så, vad vi pratar om är varken myror eller hormoner. Utan en verklighet som dessa barn (och deras anhöriga) har att leva i och förhålla sig till varje dag. En verklighet som påverkar deras möjligheter till skolgång, socialt liv och arbete. En verklighet som vi är skyldiga att ta på allvar,

2 kommentarer för “Förringa inte problemen – se dem!

  1. Tack, Fredrik!
    Ja, de där märkliga kommentarerna är ibland rätt ruskiga! Och scientologernas ständiga ifrågasättande av såväl psykiatrin som all form av behandling är klart obehaglig. De skickar också ut ”informationsmaterial” till förtroendevalda, material som visar på en skrämmande människosyn.
    Jag läste för bara ett par minuter sedan i Läkartidningen, att så många som 45% av personer med psykiatrisk sjukdom/problematik upplever att de vli diskriminerade i vården. Både den psykiatriska och den kroppsliga vården. Om hälften av alla dem som söker vård, upplever att de inte blir korrekt bemötta, då har vi ett stort problem! Som inte blir bättre av att blunda, bortförklara och bagatellisera…

  2. Jag håller med.
    Dessutom ser jag på en del bloggar där psykiskt funktionshindrade som ex berättar om sina liv att
    personer kommenterar märkligt. Att lösningen finns
    i olika alternativa behandlingar eller att allt
    löses om man köper just deras homeopatiska preparat.
    Sen själva ifrågasättandet av psykiatrin. Kolla in
    scientologerna som också härjar på bloggar.

    Ps. Har själv bipolar 2. Ds.

Kommentering avstängd.