Själva definitionen på ”inget att skriva hem om”…

Jag pratar förstås om regeringsförklaringen…

Det var ju nu vi skulle få veta. Vad de vill. Regeringen.
Det tog ju i princip fram till idag innan Löfven ens kunde berätta vilka han tänkte sig samarbete med. Och kring vad.

Och hur blev det?

Svårt att inte tänka på den skräddaren och ”det bidde inte ens en tumme”. Trots den myckna garnmängden Löfven faktiskt fick ta över.

Istället väljer han fortsätta svartmåla det Sverige han nu axlar ansvaret för. Ett land som ligger i topp i Europa vad gäller ekonomi. Som har bland de lägsta arbetslöshetsnumerärerna. Som har störst andel kvinnor i arbetskraften.

När han vaknar i morgon bitti utropar han förmodligen: ”Halleluja!” Och allt det som är dåligt idag är guld och gröna skogar i morgon. Under en socialistisk regering.

Ungefär som RUT och ROT. Oacceptabelt igår, på agendan idag. Eller som restaurangmomsen. Helfel igår, alldeles rätt idag.

Nå, ja, just det ska jag inte klaga på. Jag är tvärtom glad att han väljer att behålla några av Alliansens betydelsefulla reformer.

Men i övrigt var det väldigt mycket av ”Allt till alla. Alltid.” Och väldigt lite av ”Vem ska betala kalaset?”

Vackra ord om innovationer. Men uteblivna ord om företagande..
Fina ord om funktionshinder. Men utser en oerfaren SSU:are till ansvarig för hälso- och sjukvårdsfrågorna som är så viktiga för dem med livslånga funktionshinder.

Inte så mycket att skriva hem om alltså… Mest frågetecken inför framtiden. Men dem ska kanske Framtidsministern räta ut?