På vinst och förlust i välfärden

Hela höstens och valrörelsens stora snackis – vinst och förlust i välfärden. En fråga som anses vara ren vinst för vänstern.

För mig är själva grundfrågeställnimgen rätt obegriplig. Varför ses det som ”fint” att gå med förlust i det viktigaste vi har, nämligen välfärden?

Varför fokuseras det så otroligt starkt på fiktiva vinster,när den viktigaste frågan borde handla om kvalitet?

Varför är ägandeskapet viktigare än skötseln av verksamheten?

Senast idag läste jag om en gammal människa som faktiskt svultit ihjäl på ett äldreboende. Fasansfullt! Så, frågan borde naturligtvis vara VARFÖR, eller möjligen HUR kunde detta vara möjligt. Inte på att äldreboendet den här gången drevs i kommunal regi. Den personliga katastrofen är ett faktum som inte hjälps av en diskussion om ägarskap eller vinst. Det får inte personen ifråga att vakna till liv, tröstar inte de anhöriga, kompetenshöjer inte de anställda.

Debatten om välfärden borde handla om tillgång (ett stort problem inom sjukvården), kvalitet (problem inom äldreomsorgen), säkerhet (problem inom barnomsorgen), resultat (problem inom skolan).

Istället väljer såväl media som somliga beslutsfattare att fokusera på en vinstmarginal, som nu visar sig ligga på ca 1% inom välfärdssektorn. Kan vi istället kolla procenttalen på tex vårdrelaterade infektioner? Godkända betyg? Personer som får den omsorg de behöver? Väntande till operationer? Lyckade behandlingar?

Det handlar om människor. Människor i behov av någon form av vård och/eller omsorg. Eller av utbildning.

Det handlar om människor. Människor som valt yrken med inriktning mot vård och/eller omsorg. Sannolikt för att de har ett genuint intresse av att jobba med dessa frågor. Annars hade de sannolikt inte tagit studielån för sin utbildning. Annars hade de inte valt att ge upp mycket av sin bekvämlighet för att bli egna företagare inom just vård- och omsorgsbranschen. Kanske är de själva anhöriga till någon med vårdbehov och har sett lösningar och möjligheter som andra missat.

Jag har besökt tex Wästerläkarna, där ägaren, med utgångspunkt från sin åldrande fars behov, byggt upp en fantastisk +70-mottagning. Finansierad genom att belåna sina föräldrars hus… Hörde jag ”riskkapitalist”?

Jag har besökt Johannesvården, som byggt upp en unik kompetens för att ta hand om personer med psykisk ohälsa/funktionshinder. Med en chef som lägger oerhört mycket tid på att bygga upp ett team av medarbetare med en humanistisk inställning. Pga de goda rykte de skapat sig, får de en än ”tyngre” patientgrupp, som upplever att de äntligen blir bemötta med respekt och förståelse. Hörde jag ”plocka russinen ur kakan”?

Jag har besökt Cancercentrum för barn. Där personalen uträttar stordåd varje dag. Inte ”bara” genom att rädda barns liv, utan också genom att se till att de har ett liv värt att leva, även under tuffa cancerbehandlingar. Och ett kontaktnät för överlevare när behandlingen är avslutad. Hörde jag ”inhuman stordrift”?

Jag har besökt äldreboenden som fått mig att vilja springa gråtande därifrån. Och äldreboenden där jag varit beredd att flytta in så snart jag bara får. Förskolor med en pedagogisk verksamhet som fått mig att baxna. Och förskolor som handlar mer om förvaring.

Privata, vinstdrivande verksamheter, ideella verksamheter och offentliga verksamheter.

Enbart det faktum att det existerar olika alternativ är kvalitetshöjande!

Annars blir det valfrihet à la Henry Ford: ”Du kan få vilken färg du vill. Så länge du vill ha en svart.”