Lyxgnäll!

Vet du – Alla vi som råkar vara födda med rätt antal kromosomer och celler på rätt ställe, rätt antal kroppsdelar på rätt ställe, med rätt funktion – Vi har en tendens att ägna oss åt lyxgnäll! Pipa och gnälla över småsaker. Skaffa oss fördelar. Utan att ens tänka på att det sker på andras bekostnad.

Tänk om alla vi, med det som samhället bestämt, är rätt antal kromosomer/celler/kroppsdelar/funktionssätt, istället ägnade oss att jobba med det vi kan. Om vi inte ansåg oss för fina för att flippa hamburgare eller torka golv. Vet du – då skulle vi sluta vara en belasting för samhället. Och istället bidra med skattepengar till äkta välfärd till dem som verkligen behöver det.

Du vet, alla de som inte har ”rätt” kromosomsammansättning eller funktionssätt.

Tänk om alla friska slutade fuska med assistansersättning, sjukskrivningar och annat.

Du vet, då skulle pengarna räcka, ja till och med bli fler, till dem som verkligen behöver assistans, ekonomiskt bidrag.

Tänk om… Och tänk om!

Så – skippa lyxgnället! Ta en minut, eller en timme för den delen, och försök sätta dig in i hur det skulle vara att faktiskt, på riktigt, vara i behov av hjälp/stöd/assistans/anpassning 24/7. Försök. Det är inte så lätt alla gånger. Men ge det ett försök. Lyssna på, träffa, läs om någon som inte är precis som du vad gäller fysisk och/eller psykisk funktion.

Ok, jag erkänner att jag gnällt en del på sistone om mitt trilskande knä. Och att jag gnyr som #%<*£ om min astma och allergi när de är i högform. Men…jag träffar människor för vilka ett trilskande knä är en ouppnåelig dröm.

Jag lär mig varje dag. Lite, lite mer, får en bättre förståelse om vad funktionsnedsättningar verkligen innebär. Oavsett om de är medfödda eller förvärvade. Och hur stort behov av samhället stöd man verkligen har när man har en VERKLIGT funktionsnedsättning. Inte låtsas-hitte-på-försäkringskassebedräger-hinder.

Och det är därför som jag blir så in i helsefyr förbannad när jag läser om de bedrägerier friska människor ägnar sig åt (lathet är inte en assistansberättigad funktionsnedsättning!)! Bedrägerier som leder till en (ibland) överdriven kontroll av människor som verkligen HAR behov av stöd. Som leder till räknande av ”minuter av behov per dygn” på ett sätt som både är förnedrande och faktiskt direkt omöjligt. Läs gärna Sören Olssons krönika här:

http://www.foraldrakraft.se/articles/hur-länge-ska-du-bajsa-idag-då

Eller när jag läser om hur LO tycks betrakta personer med funktionsnedsättning som ”snyltare” på arbetsmarknaden. Skärpning!

Henrik D Ragnevi beskriver detta bra här:

http://ragnevi.se/2014/10/29/lo-vill-utestanga-funktionshindrade-fran-arbetsmarknaden/

Så, kan vi som är arbetsföra ta och arbeta. Vi som kan påverka opinionen hålla en schysst nivå (ping: LO). Vi bor i ett rikt och oerhört priviligierat land. Vi har stora gemensamma resurser. Låt oss använda dem på ett klokt sätt, så de kommer dem som verkligen behöver till del.