Får jag LOV?

LOV – Lagen om valfrihet är en lag som står på patienternas sida. Som ger oss rätten att välja.

Jag vet inte hur gammal du är som läser detta, men när jag var liten var inte dagens valfrihet verklighet.

Det innebar att vi alla skulle gå i närmaste skola, att alla som bodde på samma gats skulle gå i samma klass. Att alla tilldelades en vårdcentral utifrån adress, inte behov. Det är inte så förskräckligt länge sedan jag fick frågan : ”Vilken läkare tillhör du?” Som om jag vore vårdcentralens och läkarens tillhörighet!

Detta speglar en syn, som för mig är alldeles främmande, att elever är till för skolans skull, patienter för läkarens skull, vårdtagare för verksamhetens skull.

Det speglar en syn som utgår från organisationers behov och önskemål. Att det ska vara lättorganiserat och lättadministrerat.

Och det är klart att det är bra om det är enkelt! Men det är bättre och oändligt mycket viktigare att våra välfärdsverksamheter bedrivs med kvalitet! Och att alla som använder sig av dem har rätt att byta, möjlighet att ställa krav på kvalitet.

Finns bara en finns ingen valfrihet. Finns bara en finns ingen möjlighet att jämföra kvalitet. Finns bara en finns inte möjligheten att byta till någon med högre kvalitet.

Då säger vänstersidan att det ska vara lika hög kvalitet på alla… Ta en titt i backspegeln, till tiden före valfriheten, var det samma kvalitet överallt? Skulle inte tro det… Höjdes kvaliteten successivt på grund av möjligheten att jämföra sig med andra, lära sig av andra, tvingas förbättra sig när jämförelserna visade att man inte levde upp till kvalitetskraven? Skulle inte tro det…

I dag röstar riksdagen om LOV:en. Själv håller jag tummarna för att valfriheten ska få vara kvar.

Enfald är aldrig bra. Varken inom välfärden eller politiken.