Mormor och badhuset

När jag var liten fick jag ibland följa med mormor till ortens gamla badhus. Ni som känner mig vet ju att jag är ett veritabelt blötdjur, så det var förstås lika mysigt varje gång. När mormor och jag åkte till badhuset var det på särskilda kvinnotider.

Var mormor muslim? Alls icke!

Men då och där badade man naken.
Det fanns alltså, ett mitt tycke, fullt godtagbart skäl till att ha separata tider för män och kvinnor.

Idag lär nakenbad på offentliga badinrättningar vara särdeles sällsynt. Och med badkläder på finns heller ingen anledning att ha separata badtider. Separata omklädningsrum och duschar, ja visst, men inte separata bassänger eller tider.

Jag kan räkna upp oändliga anledningar till att ha gemensamma badtider: Bara en mer personlig – För vår familj för att vi gillar att umgås och göra saker tillsammans, vilket blir svårt om inte maken skulle släppas in på samma tider som dottern och mig.

Men, den allvarliga sidan av separata badtider är att debatten uppstått av helt andra skäl än praktiska saker såsom baddräkter. Och sannolikt av helt andra skäl än ett gemensamt föräldraskap.

Börjar vi godkänna att män och kvinnor ska skiljas åt är vi ute på farliga vatten.
Den första frågan man måste ställa sig är VARFÖR skulle män och kvinnor helt plötsligt inte kunna bada ihop?
Själv kommer jag inte på något vettigt svar på den frågan.

Skulle man nu komma på någon anledning till detta måste ju nästa (helt hypotetiska) fråga bli: Varför bara i badhuset? Finns det fler ställen det då är ok att införa könsapartheid? Arbetslivet kanske?
Skulle vi då plötsligt överge tanken på att det är bra med blandade arbetsgrupper? Att det finns fördelar med män på förskolor och kvinnor i bilhallar? Efter åratal av diskussioner om att det är ok för pojkar att leka med barbies och tjejer att leka med bilar, vända det till att – ja pojkar får leka med barbies, men endast under förutsättning de gör det med andra pojkar??

Och tro inte för en sekund att vi slår vakt om någon ”gammal, fin tradition” från ”alla muslimska länder”, för så är icke fallet. Många av de länder som nu upplever en påtvingad tidsresa bakåt i tiden, har en mer nutida historia av fritt klädval (för alla), studier både inom och utom hemlandet för såväl män som kvinnor, gemensamma arbetsplatser och sannolikt också gemensamma badtider.

Ett förtryck som breder ut sig som har mer med makt än religion att göra.
Den som valt/tvingats att lämna det förtrycket ska inte mötas av en försvenskad version när man kommer hit.
Vi, som haft turen att födas i ett fritt och någorlunda jämlikt land, ska defintivt inte uppmuntra förtryck. Och heller inte drabbas av det själva.

Det kan se ut som en liten fråga. Det kan se ut som omtanke om kvinnor. Men det handlar om något helt annat.

Som kommunalt förtroendevald har man en, ursäkta mig, förbannad skyldighet, att se igenom detta. Att stå upp för de värderingar vi bygger vårt samhälle på. Budskapet måste vara: Varmt välkommen hit. Här badar vi tillsammans, jobbar tillsammans, uppfostrar våra barn tillsammans. Du är välkommen att göra detsamma. Eller snarare – vi förutsätter att du gör detsamma. För det är så vi gör här. Välkommen!

3 kommentarer för “Mormor och badhuset

  1. För mej är gemensamma aktiviteter ett uttryck för gemenskap.Så borde det vara hela vägen Varför kan vi inte ha det som i Tyskland,Holland och Österrike.Där har man gemensamma omklädningsrum också dock med möjlighet för dom som är pryda att hitta ett eget bås att byta om i.Detta skulle ju underlätta så otroligt för oss ensamstående mammor som inte vill släppa sin 8 åring ensam på herrarnas Eller om man är ngr kompisar av blandade kön som vill basta ihop. Så klart det funkar.
    Förstår inte den enorma rädsla som tycks finnas för att visa lite skinn

  2. Helt rätt! Bra med solid argumentation. Jag blir så upprörd över detta svek, särskilt som de ”vanliga” feminister är antingen helt tysta eller kallar Sara Mohammed med flera för rasister!

Kommentering avstängd.