Nous sommes en guerre

Sannolikt både första och sista gången jag citerar en socialistisk, fransk president, men den här gången har han rätt.
Vi är i krig. Ett ensidigt förklarat krig, av en terrororganisation, inte en stat.
Ett krig där inga normala krigsregler, lagar eller respekt för mänskliga rättigheter gäller.
Ett krig, där de främsta förkämparna är de lägst stående varelser jag kan tänka mig, nämligen självmordsbombare.

En riktig soldat, en verklig krigare möter sina fiender med vapen i hand. Säkert inte med glädje, men ändå med någon form av respekt för sina fiender.

Och han/hon lever med konsekvenserna av sina handlingar. En självmordsbombare blåser väck sig själv och behöver aldrig möta överlevande, anhöriga eller ställas inför krigsrätt. Finns inget ärofullt i det, bara vanära.
Det de är ute efter är att sprida skräck och rädsla. Det är ju själva terrorns essens och mening (från latinets terror; rädsla, fruktan). Vi behöver inte förstå mer än så. Inte analysera enskilda individers bevekelsegrunder.
Vad vi behöver göra är att stoppa terrorn. Stoppa rekryteringen till radikala grupper. Och viktigast av allt – se till att de inte lyckas med sitt uppsåt!
Se terrroristerna som de de är – de ÄR inga vanliga muslimer. Låt inte rädslan för terrorister bli till rädsla för människor.

De flyktingar vi ser idag flyr ju från samma terror. De är dubbelt drabbade. Dubbelt utsatta. Det sista de behöver är ditt hat.
Om terroristerna sätter bilden av alla ”främmande” som skäggiga, galna, vildögda självmordbombare – då har de lyckats kidnappa din världsbild. Och det är precis vad de vill.
Vi är i krig, men se till att rikta dina vapen mot den verkliga fienden. Inte mot dem som skulla kunna bli våra bästa allierade.

Däremot behöver vi i hela Europa stärka upp vårt skydd. Se till att identifera de människor som söker sig hit – skilja på terrorister och flyktingar. Terroristerna ska identifieras, letas upp under de stenar de trycker under och lagföras. Å det strängaste. Kriminalisera resor som  syftar till terrorträning eller -handlingar. Stoppa återvändare vid gränsen. Leta upp rekryterarna och stoppa dem. Ge säkerhetspolisen större möjligheter att agera mot terrorister och förbättra samarbetet inom Europol. Beslagta pass och se över hanteringen av försvunna pass. Öka kunskapen i kommuner och skolor om radikalisering och hur den kan upptäckas – med ett observandum om att mönstren förändras över tid. Använd svenskt bistånd för att stärka demokrati och det civila samhället i stater som är i riskzonen. Terrorn växer där det finns jordmån.

Jag tror vi är rörande överens om att vi vill ha ett fritt, öppet, demokratiskt samhälle. Om terrroristerna får oss att bli så rädda att vi sluter oss mot omvärlden, att vi sätter friheten åt sidan, demokratiska spelregler ur spel, då är vi inne på en farlig väg.

Om de lyckas påverka våra liv, förändra våra levnadsvanor, överreagera, hata på samma sätt som de gör, då vinner de.

Det får aldrig hända.

En sak till- kan vi sluta kalla dem ”Islamiska staten”? Den övervägande majoriteten av muslimer stödjer dem INTE. Att ge dem en religiös legitimitet genom namnet är en förolämpning mot alla normala muslimer. Och ”stat” – de är ingen stat! Ska aldrig bli någon stat. Aldrig erkännas som stat. Så ge dem inte ett erkännande genom namnet. Kalla dem Daesh. Ett ord som påminner om ett arabisk ord som betyder ”trampa ner” eller ”krossa”.

Och sedan hjälps vi åt att göra just det – krossa terrorismen.